Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Instrument och apparater - Grammofonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRAMMOFONEN 173
blir rent eller falskt. Ju större hastighet skivan roterar med, desto
snabbare är takten i musikstycket, men desto högre är samtidigt
tonhöjden. De allra flesta skivor skola spelas med en
genomsnittshastighet av 78 varv i minuten (His master’s voice) eller 80 (Columbia).
Men naturligtvis finns det
undantag. Man skall känna sina
skivor; varje skiva har i regel
en viss fart, som den skall
spelas med för att låta bäst. De
billiga urverken bullra alltid
något, och det blir icke bättre,
när de bli slitna. Det är
särskilt regulatorhjulen och deras
lager, som åstadkomma buller.
Därför finns det i alla bättre
verk en särskild transmission;
snäckdrevet, som dels bullrar
mindre och dels ger jämnare
gång.
överhuvudtaget utgör
urverksprincipen icke idealet.
Man har därför också försökt
fina en bättre form för
drivkraft. Tvenne av dessa försök
skola närmare omnämnas här:
den elektriska grammofonen
och verket, som drives med lod.
Tanken att konstruera en
elektrisk grammofon ligger
nära till hands, och den är därför också icke heller ny. Redan Edison
använde principen, vilken otvivelaktigt har många fördelar. Man
slipper att draga upp, och man får en ganska ljudlös gång — förutsatt att
apparaten är bra och noggrant konstruerad. Men å andra sidan kan
man endast spela på grammofonen, när man kan koppla den till ett
elektriskt ledningsnät, och man riskerar att få en mindre jämn gång,
om svängningen i nätet icke är absolut konstant. Den stora
svårigheten vid att använda elektricitet som drivkraft ligger nämligen i att
konstruera en registrator, som förmår upptaga och utjämna smärre
spänningsdifferenser i nätet. Oftast sker detta med tillhjälp av ett
automatiskt regleringsmotstånd, men de fordringar, som måste
ställas på detta, äro stora. Ty det räcker icke med, att det reglerar
Fig. 32. Man kan göra många lustiga
tricks med en grammofon. Här ser man,
hur man skall gå tillväga för att spela en
skiva baklänges. 1) Låt motorn gå till
slut, 2) vrid ljuddosan, så att stiftet
pekar bakåt och 3) vrid runt med fingret åt
motsatt håll med så vitt möjligt jämn
hastighet. Resultatet blir, att
musikstyckena förefalla oss fullständigt nya och
okända melodier, och tal och sång ställa
allt, som under tidernas lopp framkommit
av ido, esperanto och volapük, i skuggan!
Men använd endast kasserade skivor, när
det gäller dylika tricks! (Ur "Ljus".)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
