Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Instrument och apparater - Fingerborgen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINGERBORGEN
181
ter i Ruppertsberge bei Bingen en abedissa, Hildegard von Bingen,
som till sitt modersmål, tyskan, översatte en hel del lärda skrifter.
Bland dessa arbeten fanns även ett slags lexikon, innehållande 900
ord med en översättning till något främmande gåtfullt språk, efter
allt att döma föregångare till esperanto. I denna ordbok från 1150
finns också ordet "vingerhuth"
upptaget och på det underliga
"världsspråket" kallat
"ziris-kanz".
I sånger och dikter förekommer
fingerborgen redan på 1200-talets
början och i den övriga
litteraturen på 14-, 15- och 1600-talen.
Från sistnämnda år har man en
bild av en "fingerborgsmakare"
med gesäll i arbete. Versen
under bilden är författad av
mästersångaren Hans Sachs, som
levde på 14—1500-talet.
Tills 1696 gjordes
fingerborgen av därtill speciellt utbildade
hantverkare i Nürnberg, Köln,
Amsterdam och andra städer. På
den tiden har man fingerborgen
på tummen i stället för som nu
på långfingret. Från nämnda år
lär den fabriksmässiga
tillverkningen härstamma, troligen
grundad av Bernhard von der Becke,
stiftaren av den än i dag i
Sund-wig i Westfalen befintliga firman.
Enligt en beskrivning av Cornelius van Wetering i början av
1700-talet var fingerborgstillverkningen på denna tid en synnerligen
invecklad och omständig procedur, och den lilla fingerborgen måste
gå genom nio händer innan den förelåg i färdigt skick.
Först gjordes en liten "hatt" av jord så stor som fingerborgen
skulle vara, varpå denna placerades i en form för att gjutas. En
tredje man skötte ett hjul vilket i sin tur drogs av en häst, allt
avseende att jämna bottnen, en fjärde skötte en hålmejsel, med vilken
han gjorde alla de små fördjupningarna, varefter femte, sjätte och
sjunde man i ordningen voro sysselsatta med finslipning av den ytt-
Fig. 40. Fingerborgsmakare och
gesäll i arbete. (1600-talet.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
