Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Instrument och apparater - Plastisk film - Talfilm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TALFILM
223
got radikalmedel mot förslappning. Vissa av dessa filmer äro
präglade av en för oss mera anpassad kulturnivå, men det har allt för
ofta hänt på senaste tiden, att en viss amerikanisering av såväl de
franska som tidigare engelska filmer förekommit.
I Sverige har man börjat diskutera möjligheterna för begränsad
import av utländsk film. Därvid ha nämnts såväl 5 som 10
utländska mot en svensk film. Samtidigt framhålles emellertid, att sådana
restriktioner skulle innebära en fara för svensk film. Följden skulle
nämligen bli, att en massa underhaltiga filmer producerades för att
få möjlighet till import. Den svenska filmens nivå har sjunkit på
ett par år, men man kan befara en ytterligare försämring, om
importen av utländsk film sammankopplas med svensk produktion.
Talfilm.
Efter ett tiotals års experiment framlades 1926 en uppfinning på
talfilmens område av de två danska ingenjörerna Axel Petersen och
Arnold Poulsen. Då uppfinningen framvisades i danska
ingeniör-föreningen ansågs den ha nått sådan fulländning, att den kunde
släppas ut i marknaden.
Uppfinningen är utarbetad enligt följande priciper. Man
upptager samtidigt två filmer, dels den vanliga filmen och dels en
ljudfilm genom vars hjälp man blir i stånd att återge musik eller tal
jämsides med bildfilmen. Vid upptagandet av talande film uppfångas
musiken medels en mikrofon, varest ljudet transformeras till
ljuseffekter. Detta tillgår på så sätt, att mikrofonens elektriska ström’
kommer en liten spegel att vibrera och kasta starkare eller svagare
ljus på ett förbirullande filmnegativ. Tal och musik äro ju blott
olika moderationer av ljudvågor, och dessa ljudvågor har man lyckats
uppfånga på film, så att man sedan åter kan förvandla dem till ljud.
Denna process tillgår så, att man låter filmnegativet utstråla ljus på
en starkt ljuskänslig selenplatta, vars elektriska ledningsförmåga
ändras efter belysningens styrka. I selénplattan frambringas nu
samma strömvariationer som i mikrofonen under upptagandet.
Dessa strömvariationer förstärkas 10,000 gånger och återges så i en
högtalare.
På våren 1926 framfördes en ny variant av den talande filmen.
Fonofilm, som den nya filmen kallas, har utarbetats av dr Lee de
Forest, vilken förut gjort sig känd genom uppfinningar på
radioteknikens område.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
