Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Instrument och apparater - Radio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RADIO
253"
Marconi har 1926 konstruerat en sändareanordning för riktad
radio, avsedd att användas vid radiopejling,. Den förmår att
fullkomligt automatiskt utsända olika telegrafitecken i olika riktningar,
så att fartyg till havs omedelbart kunna avgöra, inom vilken sektor
av sändarestationens aktionsområde de befinna sig. En sådan
sändare har nyligen uppställts vid South Forelands fyrtorn ett stycke
utanför Dover. Det nya i systemet är antennens konstruktion. Den
är anordnad som ett ramverk, på vilket en serie sex meter långa
antenntrådar äro uppspända. Hela antennsystemet är fästat på en
axel, som medelst en elektrisk motor kommer det hela att vrida sig
runt horisonten, och genom särskilda kontaktanordningar
åstadkommes samtidigt för olika riktningssektorer en utlösning av olika
telegrafitecken från den automatiska sändaren.
Varje signal består av en enda Morsebokstav, som utsändes med en
hastighet av omkring tio ord i minuten, varför endast elementär
kännedom om Morsealfabetet är tillräcklig för att göra observationer.
Att signalerna äro fullkomligt ostörda av andra avsändningsstationer
är även i detta avseende en stor fördel. Fartygets egen radiostation
är likaledes fullkomligt oberoende av mottagningsapparaten för de
riktade radiovågorna.
Systemets dyrbara och mera komplicerade del är helt förlagd till
avsändarstationen i land. Mottagningsapparaten ombord kan därför
göras så enkel och prisbillig, att systemet kan användas på alla slag
av fartyg, såväl stora som små. Radiopejling med hjälp av den
vridbara radiovågen är särskilt lämplig i starkt trafikerade farvatten i
närheten av för sjöfarten farliga ställen.
En fransk ingenjör har fallit på idén att använda en vattenstråle
som antenn för sändning och mottagning av radiomeddelanden. Det
ohmska motståndet i en sådan vattenantenn är visserligen avsevärt
större än i en metalltråd, men det kan ju tänkas fall — till exempel
på ett fästningsfort eller ett krigsfartyg under beskjutning — då den
ordinarie antennen icke kan användas. En mellan fartygsmasterna
uppspänd antenn kan skjutas ned, men en vattenstråle, som drives i
höjden med en pump, kan fås att fungera under de mest prekära
förhållanden. Vid experimenten användes en nedfallande vattenstråle
av nio meters längd, och med denna nåddes förbindelse på tolv
kilometers avstånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
