Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Instrument och apparater - Radio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RADIO 255"
överföring — ett elektronrör med två elektroder, fyllt med argongas.
Den av en stjärnas ljusstrålar alstrade "fotoströmmen" är emellertid
så ytterligt svag, att den fordrar en fantastisk förstärkning för att
kunna mätas och registreras. Den ljusaste stjärna ger upphov till en
ström, vars styrka endast uppgår till några milliondels mikroampère
och som därför måste förstärkas minst en milliard gånger för att
upptäckas
Den ljuskänsliga cellen är anbragt vid okularändan av en
astronomisk tub och ersätter således det mänskliga ögat vid observationerna.
I synfältet (i objektivets fokalplan) har placerats en rad av smala
skärmar, som i tur och ordning låta stjärnbilden skiftesvis försvinna
och åter framträda under stjärnans vandring från öster mot väster.
Fotoströmmen varierar naturligtvis i takt med dessa konstgjorda
ljusväxlingar. Strömändringarna påtryckas gallerspänningen i en
lång rad ny seriekopplade elektronrör och verka, sålunda förstärkta,
på ett telegrafrelä, som vid en lämpligt avvägd strömstyrka slutes
och därvid markerar en punkt på den rörliga remsan i en s, k.
kronograf. Vid denna anordning är det således stjärnan själv, som
registrerar sin gång över tubens synfält, medan det eljest alltid
fordrats en observatör för denna ömtåliga operation. Den subjektive
iakttagaren har ersatts med en objektiv automat.
Ién är icke alldeles ny. En liknande kombination försöktes
redan 1924 av franska fackmän, bland dem general G. Ferrié,
ordförande i den internationella unionen för vetenskaplig radiotelegrafi.
Därvid var det fråga om mätning av en stjärnas fotografiska
ljusstyrka med hjälp av en fotoelektrisk cell, förbunden med
Parisobservatoriets refraktor, vars tub har en vidd av 280 millimeter. För
förstärkning användes en serie audionlampor med fyra elektroder.
Den i Köpenhamn konstruerade apparaten är kombinerad med en
s. k. meridiancirkel av långt mindre storlek (120 mm.), och syftet
har varit att få en automatisk registrering av tidpunkterna för en
stjärnas passage över i synfältet anbragta märken, vilka
ögonblickligt markeras på en rörlig telegrafremsa. Stjärnan skriver själv
upp vad klockan är slagen, och astronomen har blott att avläsa den
celesta skriften. Nästa steg blir förmodligen, att stjärnan även
ringer i en alarmklocka, om observatören möjligen skulle ha
insomnat vid apparaten!
För att stjärnans bleka skimmer skall inverka på ett relä fordras,
såsom redan nämnts, en milliardfaldig förstärkning av den
ursprungliga strömmen. Härför har använts dels en serie av
motståndskopplade rör av i rundradion vanlig typ, dels ett specialrör från Siemens’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
