Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Skyddsmedeln - Fingeravtryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
TREDJE DELEN. SKYDDSMEDELN
Vad däremot endast få torde ha reda på är, att fingeravtryck icke
äro något nytt. De gamla kineserna kände och använde dem, men
först i våra dagar ha de kommit i polisens tjänst vid identifiering av
brottslingar. Med det kända Bertillonska systemet ha de intet att
skaffa. Fransmannen Alfons Bertillon uppfann på 1880-talet sitt
system, som gick ut på att genom noggranna mätningar och
beskrivningar av ansiktets, särskilt av örats, utseende, genom angivande av
hårets och ögonens färg m. m. lämna ett slags porträtt av en
människa, i det att .endast en person har samma mått och samma
förhållande mellan måtten, men fingeravtrycken ha intet med denna metod
att göra. Tvärtom hade fingeravtryckssystemet, då det började
till-lämpas, svårt att slå igenom i Frankrike på grund av Bertillons
motstånd och stora auktoritet.
Den, som först införde fingeravtrycket, var polischefen i Calcutta,
sir Edw. Henry, vilken för att komma de otaliga indiska processerna
om egendomsaffärer till livs fordrade, att köpebreven skulle förses
med fingeravtryck vid namnet, vilket ofta var förfalskat.
Resultatet var glänsande, eftersom fingeravtrycken omöjliggjorde de
falsarier, som oftast voro orsak till processerna. Därifrån var språnget
icke långt till identifiering av brottslingar i allmänhet, och ett
samarbete med den engelske vetenskapsmannen, antropometrikern sir
Francis Galton ledde till ett närmare utarbetande av systemet, vilket
— sedan Henry plivit polischef i London — resulterade i, att det
infördes vid den engelska polisen år 1901.
Fingeravtryckets beviskraft ligger i främsta rummet i, att det
icke finnes två likadana avtryck. Detta kan ej matematiskt bevisas,
men det är en erfarenhet. Personer, som varit experter under
decennier, ha aldrig sett tvenne fingeravtryck, som äro
överensstämmande med varandra, icke ens två, som det vållat någon svårighet att
skilja från varandra. Gal ton har räknat ut, att det för ett enda
finger kan finnas 64 miljarder olika mönster och för dem alla
64,000,000,00010 möjligheter. Och en annan statistiker, brasilianaren
Ramos, har funnit, att om man väljer 20 karaktäristiska punkter på
vart och ett av en persons fingrar och beskriver dem noggrant,
dröjer det mer än 400 miljoner århundraden, innan det åter födes en
individ, som har samma punkter. Dessutom har man konstaterat, att
avtryck av samma finger, tagna med c:a 40 års mellanrum, icke
förete någon som helst olikhet i mönstret. Liksom andra kroppsdelar
undergår naturligtvis även fingrarna förändringar med åren, de få
rynkor, men på avtrycket visa sig dessa som vita streck, som gå tvärs
över och icke störa det mönster, som de fina hudvecken, papillarlin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
