Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Skyddsmedeln - Fingeravtryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
TREDJE DELEN. SKYDDSMEDELN
ort och begå mord och inbrott överallt. Kommer en amerikan eller
tysk till Stockholm, där han anhålles såsom misstänkt för något brott,
kan det vålla åtskilligt besvär eller vara omöjligt att få honom
identifierad, om han uppger falskt namn eller fädernesland. Man kan
naturligtvis taga kopior av hans fingeravtryck och sända dessa till
50 olika centralbyråer med en viss utsikt till framgång, men det är
både besvärligt och dyrt, varför det blott göres vid mycket grova
brott.
Det var därför en naturlig tanke att söka avhjälpa denna brist på
ett eller annat sätt, t. ex. genom att på en internationell byrå samla
material över internationella, professionella förbrytare. Detta syfte
tjänar den danske poliskommissarien Hakon Jörgensens berömda
"fj ärridentifieringssystem". Den tanke, som ligger bakom detta, är,
att fingeravtrycken med sina olika karaktäristika kunna beskrivas
genom en sifferserie på ett sådant sätt, att en förbrytare kan
identifieras genom att jämföra hans fingeravtryck med en dylik
sifferserie, en formel, som är så skarp och karaktäristisk, att varje
brottslings fingeravtryck har en sifferformel, som är olik alla andras — en
erfarenhet, som hittills bestått provet, och som icke är så
överraskande, när man erinrar sig Galtons och Ramos försök. Huvudtanken är,
att alla fingeravtryck av de farligaste förbrytarna i hela världen
skola samlas på en internationell byrå, där de registreras och sedan
sändas till poliskontoren över allt i världen.
Som ett slags motstycke kan ett annat exempel anföras. Polisen
i Köpenhamn får från Sverige ett telefonmeddelande om, att man
söker efter en förbrytare, vilken antages ha hunnit till Köpenhamn
över Malmö. Ett utförligt signalement och hans registertal lämnas.
Danska polisen sätter sig genast i rörelse, detektiver skickas till alla
platser, där resande lämna staden, vid bangårdarna och vid fartygen
i hamnen. Den detektiv, som fått Köpenhamns centralbangård på sin
lott, får syn på en person, på vilken signalementet tyckes passa:
skägget, den långa dammrocken, hatten o. s. v. Han går fram till
honom och presenterar sig, men i stället för att förklara honom
anhållen och föra honom till poliskontoret, tar han honom bort till
närmaste lykta — händelsen passerar om kvällen — och ber att få se på
hans fingrar. Detta beviljas, och med registersiffrorna in mente är
den drivne experten icke ett ögonblick i tvivelsmål — personen i fråga
är icke den eftersökte; han får fortsätta sin resa.
Fjärridentifieringssystemet uppfanns 1914. Naturligtvis tog det
åtskilliga år att få polisen runt hela världen att intressera sig för
denna speciella teknik. Det gick med det som med så mycket annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
