Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Skyddsmedeln - Röntgenbehandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖNTGENBEHANDLING
303
Röntgenröret består huvudsakligen av en glaskula, till vilken två
eller flera rörformiga förlängningar smälts. Det är i ändarna av
dessa, som platinatrådarna, vilka föra in till elektroderna, äro
inneslutna. Den negativa polen kallas, som förut nämnts, katoden och
den positiva anoden. Denna, ofta placerad mitt emot katoden, är
formad på ett särskilt sätt och kallas vanligen antikatoden. Från denna
utsändas som ett strålknippe röntgenstrålarna, vilka uppkomma, då de
från katoden utslungade katodstrålarna träffa antikatoden.
Under användandet blir antikatoden mycket het på grund av det
kraftiga bombardemanget av elektroner från katoden. Därför har
man i de flesta rör — bland annat även i de s. k. kokrören — gjort
en anordning enligt vattenkylningsprincipen (fig. 20).
En annan förändring, som också först visar sig vid användandet,
är, att röret, så småningom blir alltmera lufttomt.
Det är metallen och glaset, som under inverkan av elektriciteten
bli i stånd att ta till sig en ringa luftmängd. Följderna av detta
fenomen äro, att strömmen för det första får svårt att passera —
d. v. s. kräver högre spänning —, och att strålarna bli vad man
kallar "hårda". Därmed menar man, att de lättare tränga igenom
tjockare lager av det skyddande ämnet än förut: strålarnas
genom-trängningsförmåga har ökats.
Denna rörets "hårdhet" reglerade man förr med tillhjälp av ett
slags ventil, vars konstruktion varierade för de olika rören.
I de moderna röntgenrören — Coolidge-rören — är förhållandet
ett annat (fig. 20). Det nya består här i införandet av glödkatoden,
d. v. s. katoden består delvis av en Wolframtråd, som kan bringas att
glöda medelst ström från en särskild liten transformator. Denna
ger obetydlig spänning — blott 3 voit —, men i stället större
strömstyrka. Förändringar i glödströmsbanan reglera mängden av från
katoden utslungade elektroner. Införandet av glödkatoden möjliggör
alltså, att strålmängden och strålhårdheten kunna avvägas mot
varandra — ett stort framsteg från de äldre rören.
En annan egendomlighet med Coolidgerören är, att
luftförtun-ningen i dem har minskats och således är betydligt mindre än i de
äldre rören. Trycket i ett sådant rör är oerhört lågt: blott 1/100,000
atmosfär. Och slutligen är det utmärkande för dem, att de icke
fluorescera.
Är ett sådant rör rätt inställt, och ström av rätt spänning och
styrka släppes på, utsänder det endast strålar, som icke påverka
ögat. Det grönaktiga, dimlika ljus, som var så karakteristiskt för de
äldre röntgenrören, uteblir alldeles. Röntgenverkan från detta rör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
