Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från jordhålor till skyskrapor - Trähus - Korsvirkeshus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KORSVIRKESHUS
19
våra tiders veranda. Förbindelsen mellan våningarna ägde rum
över svalgången, till vilken ledde en eller flera utvändiga trappor.
Dylika svalgångar hava emellertid sedan åter kommit ur bruk och
trapporna flyttats inomhus. De följande faserna i trähusets
utveckling hava knappast varit så genomgripande och iögonenfallande
som de, för vilka nu redogjorts, och kunna därför icke här närmare
behandlas.
Korsvirkeshus.
Ur blockhuset utvecklade sig efter hand en byggnadsstomme,
bestående av ett skelett av vertikala och horisontala stockar.
Vi ha i det föregående icke talat om dörrar och fönster. I varje
bostad måste givetvis ha funnits en ingång, men fönster kommo
först ganska sent till allmännare användning. Glas är nämligen en
produkt av jämförelsevis sena tiders uppfinningsförmåga. Till en
början nöjde man sig med ett hål i väggen, som hölls öppet vid
varmt väder. Om vintern fick man vara utan dagsljus. Senare
fann man på att spänna någon hinna från djurriket framför
ljusöppningen eller att sätta in bitar av ett genomskinligt mineral,
glimmer, där sådant fanns att tillgå. De öppningar, som sålunda
ursparades för dörrar och fönster i blockhusväggarna, omgåvos på
sidorna med vertikala stockar, i vilka de horisontala fast gjordes, och
till vilka dörrar och fönsterluckor kunde passas bättre än till de
liggande timrens ändar.
Denna anordning gav efter hand upphov till ett nytt
byggnadssystem. Man fann nämligen, att en del av de horisontala stockarna
utan men för stabiliteten kunde undvaras och ersättas av
lättare material. Byggnaden kom därför småningom att bestå
av ett ramverk av varandra korsande vertikala och horisontala
stockar, som utgjorde den bärande konstruktionen. De öppna fält, som
bildades mellan stommens delar, kunde utfyllas på flera sätt.
Härtill användes trä av mindre dimensioner eller i lera doppade s. k.
klibbstakar, som insattes lodrätt tätt bredvid varandra, och vilka
därefter påsmetades mera lera ömse sidor om väggen, tills den uppnått
tillräcklig tjocklek. I stället för klibbstakar kunde man använda
vanliga käppar, som hopflätades med snodda halmband, ris eller
dylikt och därefter behandlades på samma sätt som klibbstakarna,
eller också kunde man använda enbart stampad lera som
fyllnadsmaterial. Den sistnämnda metoden utvecklades sedan därhän, att
leran formades eller skars ut till regelbundna bitar, som torkades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
