24 FÖRSTA DELEN. FRÅN JORDHÅLOR TII*L SKYSKRAPOR. Fig;. 19. Lejonporten vid Mykene, rak överliggare. delar genom anbringande av pelare, över vilka stenarna kunde skarvas. Pelarna hade sålunda en mycket viktig konstruktiv uppgift, vilken de emellertid småningom delvis förlorade, sedan man lärt sig andra sätt att överbygga större muröppningar. De bibehöllos dock och hava haft en ofantlig betydelse för stenbyggnadernas konstnärliga utsmyckning, men även som en oumbärlig konstruktionsdetalj i byggnader av stora mått och med stora rum. Valvets utveckling kan tänkas hava varit följande. Då det gällde att överbygga en öppning av stor bredd, och då pelare icke lämpligen kunde anordnas, minskades spännvidden genom s. k. u t-k r a g n i n g a r, så att längden på de stenar, som funnos att tillgå, räckte till för att övertäcka öppningen. Överkragningen, som till en början utfördes endast vid muröppningens övre hörn, bestod däri, att ett eller flera skikt inlades så, att de övre stenarna delvis sköto utanför kanten av underliggande skikt. Sedermera utvecklades metoden, så att man genom att börja utkragningen längre ner helt kunde övertäcka en muröppning eller ett rum utan användande av de svåråtkomliga stenhällarna. På undersidan blevo murytorna trappformiga, men efter hand fann man på att genom borthuggning av de framspringande kanterna åstadkomma en slät yta, som till utseendet icke kunde skiljas från en sådan, som uppkommer vid valvslagning. Men valv i egentlig mening voro icke dessa genom utkragning bildade konstruktioner, och några större belastningar kunde de icke uppbära, ej heller bära sig själv utan att särskilda åtgärder företogos, vilket icke alltid kunde ske vid husbyggnader. Fig. 20. Överkragning.