Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från jordhålor till skyskrapor - Egyptisk byggnadskonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSTASIATISK BYGGNADSKONST
37
sjön Moiris, vilken kanal, numera kallad Josefskanalen, gjort Fajum
till en av Egyptens fruktbaraste trakter och än i dag tjänar sitt
ändamål för bevattning. Det andra underverket var den nu förstörda,
men av forntidens resande med största beundran omtalade
labyrinten, som av Herodotos uppgives hava bestått av tolv av pelare
omgivna gårdar och 3000 rum, hälften ovan och hälften under jord.
I slutet av andra perioden erövrades Egypten av från Asien
invandrande herdefolk, som innehade landet under ett halvt tusental
år. Från den
tredje perioden
finnas därför få
minnesmärken, men, då
inkräktarna blivit
fördrivna, började en
ny blomstring för
kulturen i det gamla
landet.
Den fjärde
epoken från
omkring 1500 till
början av 700-talet är
sålunda den
egyptiska konstens
glansperiod. Arkitekturen
blir allt livligare i form och färg. Asiatiskt inflytande börjar göra
sig gällande. En nyhet är införandet av
valvkonstruktioner i stället för de tidigare brukliga utkragningarna. Vid
tempelbyggnaderna, som nu nå sin högsta utveckling, bibehölls emellertid
den gamla bjälkkonstruktionen. Byggnadsmaterialet var
huvudsakligen sten, granit till cellan, kalk- och sandsten till övriga
delar. Invändig utsmyckning utfördes i marmor, alabaster, brons och
metaller. Pelarna gjordes mer och mer månghörniga och
utvecklades slutligen till runda kolonner. Nya kapitälformer
infördes också.
Den främste byggherren under denna tid var den störste konung,
Egypten ägt, nämligen Ramses II, vars regering infaller omkring år
1250. Främst bland de byggnadsverk, som hade honom att tacka
för sin tillkomst, var det stora Amonstemplet i Karnak, det gamla
Tebe. En allé av sfinxer ledde fram till den mer än 100 meter långa
fasaden, bestående av två stora, uppåt långsamt avsmalnande torn, s.
k. pyloner, mellan vilka portalen var belägen. Tornen pryddes med
Fig. 31. Templet i Luksor, uppfört omkring 1500 år
f. Kr. Rekonstruerad bild av huvudfasaden. Den
ena obelisken flyttades för 100 år sedan till
Frankrike och pryder nu Place de la Concorde i Paris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
