Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från jordhålor till skyskrapor - Byggnadskonsten i Persien, Mindre Asien och Syrien - Indisk byggnadskonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 FÖRSTA DELEN. FRÅN JORDHÅLOR TII*L SKYSKRAPOR.
templet på Cypern, uppfört av fenicierna. Det var också feniciska
byggmästare, som uppförde en del av de från bibeln bekanta
byggnaderna i Jerusalem, såsom Davids residens och Salomos tempel och
palats. Det mesta av dessa intressanta byggnadsverk är
fullständigt raserat, endast en ringa del av templets kolossala grundvalar
har bibehållits till vår tid, men av de bibliska skrifterna kan man
få en föreställning om de väldiga dimensioner och den sagolika prakt,
som voro utmärkande för dessa byggnader.
Indisk byggnadskonst.
Den indiska kulturen är i många avseende helt olik de i det
föregående skildrade ländernas. Icke heller byggnadskonsten har
några mera påtagliga beröringspunkter med Västasien och Egypten.
I Indien mer än annorstädes står den i nära
sammanhang med de religiösa rörelserna. Den indiska byggnadskonstens
historia anses börja i tredje århundradet f. Kr. och sluta i elfte e.
Kr., då den avlöstes av en indisk-muhammedansk arkitektur.
Redan under den äldsta brahmanska tiden torde en storartad
byggnadsverksamhet ha utvecklat sig. De flesta kvarlevorna från denna
tid bestå emellertid av gravar, s. k. t o p e r. Efter den stora
reform inom religionen, som omkring 600 år f. Kr. genomfördes av
Buddha, inträdde ett nytt skede för den indiska kulturen, vilket
satte sin prägel även på arkitekturen. Från denna period finnes bl.
a. en del grottempel i behåll. Omkring 400 år e. Kr. fick så
Brahma-kulten ett nytt uppsving, vilket åter verkade revolutionerande på
templens eller de s. k. pagodernas utformning.
Det kan här icke komma ifråga att skildra de karakteristiska
kännetecknen för de olika perioderna, då den indiska
byggnadskonsten är utpräglat österländsk och därtill av jämförelsevis ringa
betydelse för den europeiska arkitekturen. Det må vara nog att
nämna, att den utmärker sig genom en otroligt praktfull
dekorativ utsmyckning, som emellertid gör intryck av att
sakna enhetlighet och reda och kanske därför knappast tilltalar
västerlänningens skönhetssinne. Vad byggnadernas konstruktion
beträffar, så röjer denna, att träet varit det ursprungliga materialet.
Betäckningarna äro sålunda vanligen raka. Valv förekomma
emellertid också, och kupoler voro till och med karakteristiska för en del
religiösa stilar. Templen voro dels insprängda i bergen, dels
fristående, i båda fallen vittnande om beundransvärd teknik och
konstnärlighet. Särskilt de ur bergen uthuggna, me ndock fristående, tem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
