6 FÖRSTA DELEN. FRÅN JORDHÅLOR TII*L SKYSKRAPOR. Japanerna och i någon mån även kineserna hava under det senaste århundradet dels påtvingats, dels med största iver tillägnat sig europeisk kultur. Den inhemska byggnadskonsten har dock i stort sett icke påverkats mycket av de nya strömningarna och idéerna, även om västerländsk arkitektur förekommer vid sidan om den nationella i de större hamnstäderna. Grekisk byggnadskonst. Det lilla Grekland, som i våra dagar är utan nämnvärd politisk och kulturell betydelse, har dock en gång spelat en oerhört viktig roll i historien. Det var också där, som byggnadskonsten utvecklades till sin dittills högsta fulländning, och det var därifrån, som den spriddes till det övriga Europa och andra delar av världen. Landets äldsta historia är höljd i dunkel, men våra dagars energiska forskningar hava uppnått storartade resultat i sin strävan att rikta kunskapen om den grekiska byggnadskonstens utveckling. Huvudsakligen tack vare tysken Schliemanns grävningar på platsen för det gamla Troja och i Mykenä m. fl. platser har man lärt känna byggnadsverk av kanske ända till ett tusental år högre ålder än dessförinnan kända. Genom jämförande studier av dessa och senare fynd samt några äldre bekanta minnesmärken å ena och bevarade uppgifter från de gamla hävdatecknarna å andra sidan har man lyckats rekonstruera utvecklingens gång. I gravarna har man sålunda funnit prydnadssaker av guld, silver och brons, i detalj lika dem, som Homerus beskrivit. Mest känd av dylika gravar är den s. k. Atreus skattkammare i Mykenä. Denna med en smal ingångstunnel försedda gravkammare är en spetsbågformad kupol med 14 meters diameter och lika stor höjd, åstadkommen genom u t k r ag n i n g. Ett annat exempel på den mykeniska byggnadskonsten är lejonporten i Mykenä, som huvudingången till stadens borg kallades, fig. 19. Den är märklig genom en relief, som pryder portens överstycke och visar den dåtida bildhuggarkonstens ståndpunkt. Även ruiner av stora borgar och palats hava påträffats och vittna om en högt utvecklad arkitektur åtminstone ett och ett halvt årtusende f. Kr. Byggnadsmaterialet var tegel eller natursten, i senare fallet ofta sammanfogat till s. k. c y k 1 o p m u r a r, fig. 22. Stilen, som utmärker sig av massiv enkelhet, erinrar om Egyptens och västra Asiens byggnadskonst. Pelare förekommo, men icke som konstruktiva delar av byggnaden utan endast som väggdekoration. Ur denna mykeniska stil utbildades småningom dels i