Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från jordhålor till skyskrapor - Romansk byggnadskonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80 FÖRSTA DELEN. FRÅN JORDHÅLOR TII*L SKYSKRAPOR.
stort tunnvalv med gördelbågar, de inre sidoskeppen med korsvalv
med framspringande valvstrålar och de yttre sidoskeppen med
tvärgående tunnvalv. Koret hade rundgång och icke mindre än tio
apsider samt fem kapell, över det större av de två tvärskeppen
reste sig ett ståtligt torn. Utom detta funnos sex andra torn.
I norra Frankrike utbildade sig en stil, som mera liknade den
tidigare beskrivna tyska. Kyrkotypen blev sålunda basilikan, täckt
med kryssvalv och prydd med två torn, ett på var sida om
huvudingången. över korskvadraten höjde sig ofta ett tredje fyrkantigt
torn. Den av Vilhelm Erövraren grundade klosterkyrkan S:t
Tri-nité i Caen med sina tre fyrkantiga torn, ett över korskvadraten
med spetsigt tak och dessutom två väldiga kolosser med platt
avslutning och kantade med barriärer, är det främsta provet på den
nordfranska romanska arkitekturen.
Från Nordfrankrike överfördes den romanska stilen till
England, där den sammansmälte med den inhemska träarkitekturen
till en självständig engelsk byggnadsstil. Denna utmärker sig
genom en viss dyster tyngd, korta, grova pelare och platta tak.
Planformen skiljer sig från den vanliga basilikan genom att tvärhuset
skär kyrkan på mitten, och att det långsträckta koret har rak
avslutning i stället för halvcirkelformig. över korsmitten reser sig
ett fyrkantigt torn, ofta försett med tinnar. Som exempel på
engelska kyrkor från denna tid nämnas katedralerna i Norwich och
Durham, båda grundlagda vid slutet av elfte århundradet, samt
domkyrkan i Canterbury från slutet av 1100-talet.
Den romanska byggnadskonsten i Italien var i flera
avseenden olik stilen i övriga Europa. I motsats till den tyska
arkitekturen, som var enhetlig och konsekvent, utvecklade sig den
italienska till flera från varandra vitt skilda variationer. Man finner
sålunda dels inflytande från den gamla romerska basilikestilen, dels
från bysantinskt och även muhammedanskt håll. Betecknande för
den italienska arkitekturen är den merendels fristående
tornbyggnaden, kallad kampanil, men ofta välver sig därjämte en
kupol över kyrkans tvärskepp. Liksom kyrkornas disposition sålunda
företedde en viss frihet, var även utsmyckningen mera livlig och
praktfull än i de allvarliga, mången gång dystra romanska kyrkorna
i andra länder.
Det var emellertid icke i det gamla Rom utan i de nybildade
stadsrepublikerna, som den italienska arkitekturen slog ut i sin
rikaste blomstring. Främst bland dessa landsändar märkes
Toska-na med den praktfulla domkyrkan i Pisa, invigd i början av 1100-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
