Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Den moderna byggnaden, dess uppförande och inredning - Naturlig sten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURLIG STEN
129
genomskinligt mineral med stor hårdhet och styrka. Det är därför
fördelaktigt för granitens hållfasthet, om den innehåller mycket
kvarts. Fältspat är ett oftast laxfärgat mineral (andra färger
förekomma även; fältspatens färg bestämmer granitens) av
kristallinisk struktur, så att man å granitens brottyta lätt kan iakttaga
fältspatens plana kristallytor. Även glimmern förekommer i graniten
kristalliniskt med tydligt synbara plana ytor, men skiljes från
fältspaten genom sin bladighet och genom sin färg, som i allmänhet är
mörk, någon gång ofärgad, genomskinlig. Granitens kornstorlek kan
variera avsevärt ; den finkorniga graniten har den högsta
hållfastheten. Finkornig granit av bästa slag tål en belastning av 3,000
kilogram på varje kvadratcentimeter utan att krossas — en kub med
alla sidorna 10 cm. tål alltså en belastning av 300,000 kilogram,
motsvarande sammanlagda vikten av 12 stycken 25-tons lokomotiv.
Granit leder värme 3 gånger så lätt som vanligt murtegel, varför det ej
är så lämpligt till yttermurar; socklar av granit böra på insidan
beklädas med något värmeisolerande material.
Gnejs är en nära släkting till granit. I själva verket består
den av precis samma mineral som graniten, ehuru de i gnejsen ligga
lagrade, så att bergarten på så sätt får ett randigt utseende.
Granit och gnejs användas som byggnadssten, sedan de tillhuggits
och bearbetats på ytan, till utförande av murar och valv, till kolonner
och pelare, till socklar och beklädnad av murar, till listverk och
skupturer, till täcksten för pilastrar och balustrader, såsom
beläggningsmaterial för golv och trappor och i stor utsträckning för
betongberedning.
Sandsten är en bergart, som bildats av sandkorn, avlagrade
i urhavet och under tidernas lopp sammankittade med något
bindemedel. I allmänhet bestå sandkornen av kvartspartiklar, som av
någon flod bortsköljts från vittrade berg och sjunkit till bottnen
utanför flodmynningen. Kornen äro alltså i regel färglösa eller svagt
färgade, så att sandstenens färg härrör från bindemedlet.
Sandstenen innehåller ofta förstenade rester efter numera utdöda djur, s. k.
fossilier. Kornstorleken kan vara mycket varierande. Sandstenens
tryckhållfasthet är stor, dock ej så stor som granitens. Cirka 1,000
kg. pr kvadratcentimeter torde vara maximum.
Sandstenen är synnerligen användbar som byggnadssten, då den
är lätt att bryta och bearbeta och efter bearbetning får en vacker yta.
. Den användes till fasadbeklädnader och listverk, trappstenar,
täckstenar, balustrader och dylikt samt till kolonner och pelare.
VI 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
