Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Den moderna byggnaden, dess uppförande och inredning - Träkonstruktioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRÄKONSTRUKTIONER
185
tillformande av trästrävornas ändar betyder ett försvagande av
desamma, varjämte även bulthålet icke oväsentligt minskar deras
nyttiga sektionsarea. Det är just här, som herrar uppfinnare haft
tillfälle att gnugga sina geniknölar och även lyckats åstadkomma en
hel del.
Bland de äldre bultförbanden, vilka ännu användas i stor
utsträckning, märkas rakt blad, rakt blad med hake, intappning,
laxstjärt, rak stöt, sned stöt, snett blad, snett inskuret blad med flera.
De modernare bultförbanden, som utföras med minsta möjliga förlust
i nyttig sektionsarea, utmärkas därav, att mellan de två strävor, som
skola sammanbindas, inlägges en bricka eller en ring, som
förmedlar kraftöverföringen mellan strävorna, sedan förbandet
sammandragits med en bult. Professor Forsells Bufo-brickor och professor
Kreügers plattjärnsringar äro exempel härpå. Bufo-brickorna
utgöras av runda plåtbrickor med upphöjda koncentriska ringar samt
i mitten ett hål för bulten. När denna lägges mellan de båda
trä-strävorna och bulten åtdrages, pressas ringarna in i träet och ett
kraftigt förband erhålles. Plattjärnsringarna utgöras av ringar av
plattjärn på högkant, vilka inläggas i runt kring bulthålen i båda
strävorna till några centimeters djup förut utborrade rännor och
upptaga så de krafter, som annars bulten skulle fått mottaga vid
strävornas försök att förskjuta sig i förhållande till varandra.
Som träkonstruktioner kunna utföras såväl balkar (benämnas,
när det är fråga om trä, bjälkar) som pelare (benämnas stolpar),
bågar och fackverk. Fackverken användas som takstolar, det vill
säga den konstruktion, på vilken yttertaket vilar, och som förutom
den fasta lasten (egna vikten av takstol och takbeläggning) även
skall kunna upptaga vindtryck och snöbelastning. Det är här som
de modernare bultförbandsmetoderna visa sina företräden framför de
äldre. Vid de äldre metoderna försvagar man strävans sektion genom
de olika slagen inskärningar med hälften, vartill kommer bulthålet
som ett ytterligare minus; då emellertid strävan överallt och även
invid förbandet (motsvarande knutpunkten i ett järnfackverk) måste
dimensioneras efter de krafter, som verka på strävan, och alltså
mindre än halva strävans sektion skall kunna tåla dessa, blir resten
av strävan överstark. Detta innebär i dubbel måtto ett slöseri med
material, ty dels kommer härigenom en hel del trä till ingen nytta,
och dels ökar detta överflödiga trä hela konstuktionens egenvikt,
vilket i sin tur medför, att konstruktionen måst göras ännu kraftigare,
än om det icke funnos.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
