Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Storstädernas tillkomst och deras tekniska utrustning - Städernas renhållning. Historik intill 1850-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STÄDERNAS RENHÅLLNING. HISTORIK INTILL 1850-TALET 303
Beträffande de sanitära förhållandena i övrigt så kan man nog
våga påstå, att de ej voro vidare tillfredsställande. Genom att
handeln så gott som försiggick på gatan, i det man där såg
fiskhandlarna tillhandahålla fisk i vattensåar, kött- och grönsakshandlandena
hava sina varor upphängda eller utlagda till beskådande, uppkom
under handeln härmed allehanda avfall, som blev liggande på gatan.
Lägger man så härtill att,
hantverkare, barberare m. fi.
arbetade i gatan utanför
husen, kan man förstå, att
renligheten ej var överdriven.
Då därtill så gott som allt
körande i gatan ej var tillåten,
gjorde man sig nog ej alltför
bråttom med bortskaffandet
av orenligheten. Att det
kunde vara rätt svårt att komma
över gatan i den rådande
smutsen, kan man fatta därav, att i Pompeji hade man på vissa
ställen rader av höga stenar, som avsågo att låta innevånarna
förmedelst dessa komma över gatan från den ena trottoaren till den
andra. I Rom bortskaffades det mesta av orenligheten genom
kloakerna till Tibern, det övriga forslades till den esquilinska kullens
utkant, där man ett par hundra fot från stadsmuren hade stadens
avstjälpningsplats. Här hade man även begravningsplatsen för
befolkningens lägsta lager; tiggare, förbrytare och slavar. Dessa jämte
döda djur kastades här ned i djupa gravvalv, som vid pesttider, då
dödligheten var stor, ständigt stodo öppna, spridande en oerhörd stank.
Sedan Rom under kejsartiden till stor del nedbränts, och nya
bredare gator anlagts, blevo de hygieniska förhållandena bättre.
Ga-turenhållningen var ju även, om viljan därtill fanns, lättare att
sköta genom att gatorna voro stensatta.
Under tider, som följde på romarväldets fall, då
stensättnings-konsten föll i glömska liksom så mycket annat, kommo
förhållandena att ställa sig sämre. Någon antydan till stensättning kom ju ej
till stånd förrän omkring år 1200 i Paris, och gjorde sitt insteg här
i Norden först bort mot 1500-talet. Man redde sig då med den i en
föregående avdelning omnämnda "träbron", som bestod av trästockar
som lades sida om sida tvärsöver gatan. Detta slag av gatuläggning
gömde lätt all möjlig orenlighet, den flytande delen av densamma
samlade sig under träet eller absorberades av jorden inunder. Den
Fig. 116 a. Offentligt avträde vid forum
i Timgad (Algier).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
