Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Skrivtecknens uppkomst och utveckling genom tiderna - Runorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUNORNA
29
Fig. 20. Det lilla guldhornet, funnet 1639
vid byn Gallehus i närheten av Tönder,
stulet från Kungl. Konstkammaren 1802.
Djurornamentiken antages framställa drag
av den nordiska gudaläran. Inskrift och
ålder omnämnas i texten.
verkliga ord i språket; a heter t. ex. ailm (<=fur), b beith (= björk;
jfr runtecknet som heter bjarkan, vilket också betyder "björk"),
1 heter luis (= rönn) o. s. v. Dessa likheter kunna omöjligt vara
tillfälliga. De båda alfabeten måste gå tillbaka till samma källa, och
då det är fastslaget, att irernas gamla bokstäver bildats efter de
latinska, kunna runorna
följaktligen endast peka mot
Italien och icke mot Grekland.
Vi skola nu nämna några
ord om de äldre runornas
användning. överallt i de länder,
där dessa runor varit kända,
har man funnit smycken,
vapen och andra lösa föremål med
inristade inskrifter. I Sverige
och Norge finnas emellertid även inskrifter på stenar med det äldre
alfabetet. Själva alfabetet har funnits på Kylverstenen på Gotland,
på en brakteat (ett myntliknande smycke) i Vadstena, på ett svärd,
som hittats i Themsen, och slutligen på ett spänne från Charney i
Frankrike. Här i Norden användes de äldre runorna under skedet
från c:a 400 till c:a 750. Genomgående äro inskrifterna från denna
period korta, de
bestå i många fall
endast av enstaka
ord, nämligen
ägarens namn.
Den mest
berömda av de
urnordi-ska inskrifterna är
den, som finnes på
det ena av
guldhornen vid Tönder (i
närheten av Danmarks nuvarande södra gräns). Hornet anses vara
förfärdigat omkring år 400. Inskriften ser ut på följande sätt:
Det var den skarpsinnige Sophus Bagge, som 1865 gav den
otvivelaktigt rätta tolkningen: "Jag Lægæst, Holts son, gjorde (eller:
reparerade) hornet". En av de längre norska inskrifterna från
samma period finns på Einangstenen: DagaR paR runo faihido
= Dag ristade (egentligen: målade) dessa runor.
Ett brev från den italienske skalden Venantius Fortunatus, som
bodde i Poitiers i slutet av sjätte århundradet, är ntressant: i det
Fig. 21. Det utbredda övre fältet på det lilla guldhornet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
