Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Skrivtecknens uppkomst och utveckling genom tiderna - Språkuppfinningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 FÖRSTA DELEN. SKRIVTECKNENS UPPKOMST O. UTVECKLING
till och med H. C. örsted offentliggjorde 1820 sin upptäckt av
elektro-magnetismen på detta språk.
Latinet var således alltjämt vetenskapens gemensamma språk.
Men även från denna ställning skulle det drivas bort.
Nationalitetskänslan började vakna i de olika länderna. Den är emellertid ett
ganska sent fenomen, eftersom den först på allvar blev levande hos
de olika folken för c:a 150 år sedan. Betecknande nog är själva
ordet nationalitet ganska ungt. Det förekommer första gången i
franska akademiens ordbok så sent som 1835. Att det emellertid använts
något tidigare framgår av det förhållandet, att Murrays stora
engelska ordbok innehåller ett citat från 1691, vari det förekommer. Men
först på 1830-talet kom det allmänt i bruk. Den unga, snabbt
växande nationella rörelsen fordrade, att även vetenskapen skulle begagna
modersmålet i sina arbeten. Vid våra universitet förlorade latinet
år för år terräng som tal- och skriftspråk.
I våra dagar fins det knappast någon, som skriver böcker på
latin. Endast i tvenne fall användes latinet fortfarande: läkarnas
recept skrivas på latin, och mässan i den katolska kyrkan utföres på
detta språk.
När en nordisk naturforskare skriver en avhandling om något
naturvetenskapligt fenomen, läses denna av högst ett hundratal
personer, som förstå och intressera sig för det speciella ämnet. Om han
hade levat för två hundra år sedan och hade skrivit på latin, skulle
han ha haft hela världen till läsekrets. Om H. C. örsted icke hade
skrivit om sin epokgörande upptäckt av elektromagnetismen på latin,
skulle han aldrig blivit så berömd som han blev. En vetenskapsman,
som skall skriva i något speciellt ämne, måste först läsa den
litteratur, som redan föreligger. Och denna kan vara avfattad på tyska,
engelska, franska, spanska, italienska, ryska, japanska o. s. v. Alla
dessa språk måste han därför ha lärt sig, innan han kan taga itu
med sitt egentliga arbete.
Vi ha verkligen förlorat ett viktigt internationellt medel till
förståelse. Men — invänder man kanske — varför kan man icke vända
tillbaka till de gamla förhållandena? Varför kan man icke
undervisa i latin i samma stora utsträckning som förr i världen — allt
skulle då bli bra igen. Vi skulle då åter få ett internationellt
bindemedel.
Det låter sig emellertid icke göra att på denna väg återgå till de
gamla förhållandena. För det första är latin ett mycket svårt språk
att lära, framför allt i våra dagar, då vi under hundra år saknat den
träning, som erfordras för att lära det fullständigt. För det andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
