Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Papperets tillverkning och användning. Tryckkonsten fram till rotationspressen - Framställning av böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRAMSTÄLLNING AV BÖCKER
225
stora användning. Detta bokmaterial kunde man inte framställa i
sammanhängande längder, vilka ägnade sig att rulla samman såsom
med papyrusboken. Pergamentet lade man i lag på lag och vek det
samman i "den längdriktning djurets skinn haft, i djurryggen.
Denna bokform och den största delen av benämningarna på den
bibehöllos, då papperet trängde fram. Nu blevo emellertid böckerna lättare
att få att ligga tillhopa, och forna tiders spännen över framkanten
försvunno. För att spara på skinnet sattes sådant endast på
ryggar och hörnor.
Det var med handens arbete man utförde bokens inbindning, och
de vid detta arbete använda verktygen utvecklades till en sådan nivå,
att de i många fall ännu användas i samma form som för många
hundra år sedan. Vi återkomma till dessa verktyg framdeles.
I gamla dagar, då man hade ganska begränsade pappersark att
arbeta med vid tillverkningen fick boken format allt efter det antal
gånger arket veks. Folio var alltså ett veck i mitten på ett större
ark. Vek man pappersarket en gång till i vinkel mot första vecket fick
man fyra sidor, det var således kvartformat. En ny vikning på
liknande sätt åstadkom åtta blad, det var oktavformatet. Ännu mindre
böcker förekomma ju, och vid en vikning, som ger tolv sidor heter
formatet duodesen, åstadkommes sexton sidor är benämningen
sede-sen. När här användes uttrycket vikning är det för att underlätta
förståendet av tillvägagångssättet, som på fackspråket heter falsning.
Falsningen utföres ofta av speciellt därtill rutinerade kvinnliga
falsare, vilka kunna komma upp till omkring fem hundra oktavark i
timmen. Ark efter ark falsas så att text och kolumner noga falla i
linje, falsningen utföres och på så sätt förfar man tills man har ett
visst antal ark falsade. Vid falsningen utföres arbetet med ark ett,
två, tre och så vidare av skilda arbetare. Vecken i falsningarna
tillstrykas med ett falsben. Alla ark förses vid tryckningen med sin
signatur — vanligen ordningsnumret — och detta observeras noga
av falsaren.
Falsning kan också utföras på därför särskilt konstruerad maskin,
varvid iläggningen liksom beträffande tryckpressen kan utföras för
hand eller med en iläggningsmaskin. När alla ark äro falsade och
ligga i högar tages ett falsat ark under "upptagningen" tills boken är
fullsidig. En kollationering verkställes för att se till att fulla antalet
ark kommit med. Sker häftningen för hand brukas en häftlåda, i
vilken segelgarnssnören uppspännas. När häftlådan fyllts med ark
lägges stapeln i en press, ryggen bestrykes med lim, vilket åstadkommer
VII 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
