Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Träförädlingsindustrien - Träets kemiska och fysikaliska egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRÄETS KEMISKA OCH FYSIKALISKA EGENSKAPER
21
och innan de kunna användas, måste snickaren med hyveln göra dem
plana. Härmed är man dock icke säker på, att träet kommer att
behålla sin form. Blir det utsatt för fuktighet, slår det sig på nytt,
men i allmänhet inom så trånga gränser, att snickaren genom
hänsynstagande härtill vid snickeriarbetenas konstruktion kan
borteliminera olägenheterna härav. Att detta dock inte alltid lyckas, vet
en var, som bott i fuktiga bostäder.
Träets benägenhet att slå sig kan minskas genom s. k. utlutning
av cellsaften före torkningen. Det är nämligen cellsaften, som till stor
del bär skulden för träets vattenabsorberande egenskap. Utlutningen
kan ske medelst rinnande vatten, och flottningen verkar givetvis
ut-lutande. En snabbare utlutning ernås, genom att träet utsättes för
varm ånga i särskilda härför utförda anläggningar.
Den inre veden i en trädstam kallas kärnved eller kärnträ, och till
följd av mindre vattenhalt är den hårdare än den omgivande ytveden
eller splintveden, som den även kallas.
Volymvikten hos trä är beroende på cellernas byggnad, t. ex.
förhållandet mellan ytved och kärnved, men även i hög grad på
vattenhalten. För furu och gran varierar volymvikten vanligen mellan 0,4
och 0,9 kilogram pr kubikdecimeter, för ek mellan 0,7 och l,o. Vid
motsvarande fuktighetshalt är kärnveden med sina tjockare
cellväggar tyngre än ytveden. Specifika vikten för själva cellvävnaden är
1,4 à 1,5, sålunda är den avsevärt tyngre än vatten.
Hållfastheten är beroende på flera faktorer. Kvistar och sprickor
minska givetvis hållfastheten. Kådighet vid barrträ minskar den
likaså. Med stigande vattenhalt sjunker hållfastheten, så att vid 30 %
vattenhalt är den endast ungefär hälften mot vid 15 %. Det har
visat sig, att trä, som växer på torr och mager mark, har större
hållfasthet än trä, som växer i bördig jordmån. Detta beror därpå, att
det på mager mark växande trädet får procentuellt mera kärnved.
Hårdheten är större hos furu än hos gran. Lövträ är i allmänhet
vida hårdare än barrträ. Ek och bok äro sålunda mycket hårda,
björk är ävenså ganska hård. Alen är däremot av lösare beskaffenhet.
Torkningen har icke endast till uppgift att förhindra, att träet
slår sig. Den skall även skydda mot röta, d. v. s. träets angripande
av vissa parasitsvampar. Man kan gott säga, att dessa svampar äro
träets största fiender. Om fuktigt trä kommer i beröring med
svampvävnader, som kunna finnas i jorden, i gammalt trä, i mursten eller
annorstädes, fortplanta dessa sig till det förut friska träet, och om
temperaturen icke är för låg, utbreda de sig och ödelägga det.
Fuktighet är emellertid en livsbetingelse för svamparna, vårföre möbler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
