Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Järnindustrien samt hiss- och transportanordningar - Bearbetning eller formgivning genom slag eller tryck - Handsmidning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANDSMIDNING
165
Fig. 12. Slägghuvud.
(A.-B. Wilh. Sonesson & C:o.)
smeden. Smedens hammare dirigerar därvid släggaren, i det
smeden slår på den punkt på arbetsstycket, där släggslaget skall
komma. Då smeden slår sitt slag i städet, t. ex. då arbetsstycket skall
vändas, gör släggaren sammaledes, och då smeden låter sin
hammare falla klirrande på städet skall släggaren upphöra.
Då smeden i stället för att föra hammaren håller ett av de
nämnda verktygen, skall släggaren slå på detta. En kraftig
släg-gare kan slå c :a 40 slag i
minuten då släggan föres upp över
huvudet. De kraftigaste slagen
erhålles då släggan föres helt
runt i en cirkel, s. k. rundslag.
De former och föremål, som
kunna framställas genom
smidning, äro snart sagt
obegränsade. De arbetsmetoder, som användas härför, äro dock ej flera än
att de kunna överblickas, ty de avsedda resultaten uppnås genom en
följd av ett fåtal arbetsförfaranden, tagna i bruk på olika sätt.
Vi kunna sålunda särskilja följande viktigaste arbetsföranden:
Utsträckning, stukning, ansättning, bockning, sänksmidning,
hålslagning och avhuggning.
Ett arbetsstycke, som skall sträckas ut, d. v. s. förlängas på
bekostnad av tvärsektionen, lägges tvärs över städet och bearbetas med
hammarens eler släggans pen, som skall vara vinkelrät mot
förlängningsriktningen. Materialet sträckes därigenom obetydligt parallellt
med penen men desto mera vinkelrätt mot denna. De
märken, som uppstår i materialet efter penen
utjämnas medelst platthammaren, se fig. 13. Denna
användes ej som hammare, utan sättes på materialet och
emottager hammarslag.
Med stukning av materialet menas att man gör ett
visst parti av ämnet grövre än den ursprungliga
dimensionen. Uppvärmningen av materialet måste då
fixeras till just den del, som skall stukas upp. Om
t. ex. en lång stång skall göras grövre på mitten,
uppvärmes den endast på denna punkt, och man slår på
ändan av densamma. Stångens nedre ända kan antingen slås mot ett
fast föremål i smedjans golv, eller ock kan stången hållas i vågrät
ställning i ett skruvstycke under det man slår på dess ena ända och
håller mot med en slägga i dess andra.
Fig. 13.
Platthammare.
(A.-B. Wilh. So
nesson & C:o.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
