Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Järnindustrien samt hiss- och transportanordningar - Bearbetning eller formgivning genom slag eller tryck - Valsning, dragning och böjning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VALSNING, DRAGNING OCH BÖJNING
181
sarna. Detta erbjuder den fördelen gentemot reverserverken, att den
drivande kraftmaskinen alltid kan gå åt samma håll, och att man
genom att förse denna med ett stort svänghjul kan magasinera energi
under tomgångsperioden, varigenom mindre maskineri och alltså
billigare anläggning erhålles. Man vinner emellertid sällan något utan
att få uppoffra något, och med denna anordning vidlåder den
nackdelen att valsmaterialet måste lyftas upp till övervalsens nivå. Detta
erbjuder för stora svårigheter vid mycket tunga arbetsstycken,
varför man då föredrager reverservalsverket. Annars användes
triovalsverket i större utsträckning. Ett dylikt visas i fig. 28.
Materialets formgivning uppnås genom motsvarande form av
valsarna. Skall götet endast utsträckas till plattor och vidare till plåt
användes cylindriska valsar. För nedvalsningen från göt till plåt
erfordras en hel serie av "stick" eller genomgångar, ty som förut
nämnts måste sektionsförändringen ske gradvis. Detta åstadkommes
genom att de i sina stolpar ställbara valsarna efter varje
genomvals-ning skruvas närmare mot varandra tills slutligen avståndet mellan
dem motsvarar den önskade plåttjockleken. I regel utföres icke hela
utvalsningen i ett enda valspar, utan man fördelar det på två eller
fyra bredvid varandra uppställda valsar. På detta sätt framställes
i våra dagar stålplåtar, från de grövsta pansarplåtar till den tunnaste
bleckplåt.
En mycket stor del av valsverksprodukterna skall emellertid ej
endast sträckas ut, utan även erhålla en tvärsektion eller profil av ett
eller annat slag. För
detta ändamål måste
valsarna, i stället för att hava
en slät mantelyta, förses
med runt omkring löpande
spår. Ett valspar är, som
man säger, kalibrerat med
en serie bredvid varandra
liggande spår, vars form
gradvis närmar sig den
önskade profilen. Allt efter dennas art erfordras ett större eller mindre
antal "stick" för att utvalsa det kvadratiska materialet till önskad
tvärsektion, och ofta får detta utföras i flera efter varandra liggande
valsverk. Utvalsningen av dylikt facon-järn utföres i trioverk och tillgår
så, att det vitglödande stångmaterialet införes i den grövsta kalibern,
drages igenom av valsarna, fattas i den sist ur valsarna kommande
ändan med tänger och föres med denna ända före upp till övervalsarna och
Fig. 29. Valsverk för T-järn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
