Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Järnindustrien samt hiss- och transportanordningar - Järnets olika användningssätt samt värmebehandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
TREDJE* DELEN. JÄRNINDUSTRIEN M. M.
beror på dess beskaffenhet, särskilt kolhalten, samt dess blivande
användning. Ett kolfattigt stål erfordrar större värmegrad än ett mera
kolhaltigt, vilket redan till följd av sin större smältbarhet måste
behandlas med större försiktighet. Ju hastigare avkylningen är, ju
hårdare blir stålet. Kallt vatten härdar alltså hårdare än varmt.
Under härdningen föres stålet fram och tillbaka i vattnet för att
detta ej skall få för stark lokal upphettning. I stället för vatten kan
man använda tran, olja etc., vilka ämnen kyla långsammare, så att
man får en
svagare härdning.
Som tidigare
nämnts skall
snabbstål härdas
vid betydligt
högre temperatur än
vanligt kolstål,
och som regel
gäller att härdningen
måste avpassas
för varje olika
slag av specialstål.
Tillverkaren av
dessa lämnar
också i allmänhet anvisning för värmebehandlingen.
I regel vill man blott ha en del av godset härdat. Man uppvärmer
då antingen blott ifrågavarande del, som därefter härdas, eller ock
härdar man hela arbetsstycket och anlöper därefter den del, som
skall vara mjuk.
I ytterst få fall erhåller materialet den riktiga hårdhetsgraden vid
första avkylningen. Det blir i allmänhet för hårt. Som nämnts
användes anlöpningen för att giva det härdade stålet lagom hårdhet
och viss seghet efter härdningen. Efter avkylningen i härdvätskan
uppvärmes stålet ånyo långsamt till en viss temperatur, den s. k.
an-löpningstemperaturen. Denna är betydligt lägre än
härdningstem-peraturen såsom av nedanstående framgår.
Till ledning för bestämmande av den rätta temperaturen kan
man taga anlöpningsfärgerna, vilka på en blank yta framträda i en
bestämd, mot temperaturen svarande ordning, och som bero på
bildandet av oxidhinnor, vilka småningom tilltaga i tjocklek och
därigenom bryta ljusstrålarna på olika sätt. Anlöpningsfärger och
temperaturer svara mot varandra på följande sätt:
Fig. 96. Elektrisk nitvärmare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
