Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Järnindustrien samt hiss- och transportanordningar - Metoder för sammanfogning av materialet - Sammanbultning - Lödning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
TREDJE* DELEN. JÄRNINDUSTRIEN M. M.
en, som t. ex. har med en cykel eller automobil att göra. Genom de
många stötar och skakningar konstruktionsdelarna här äro utsatta
för lossna muttrarna så småningom, såframt de ej äro försedda med
någon säkringsanordning.
Muttersäkringar användas av ganska många olika slag. Det
vanligaste är nog att man skruvar ytterligare en mutter, en s. k.
kontramutter, fast ovanpå den första. En annan mycket vanlig
säkring är att muttern i sin överkant är tandad och bulten försedd med
ett hål. Genom en tandlucka i denna s. k. kronmutter, som står
mitt-för hålet i bulten, när muttern är hårt dragen, insättes en s a
x-sprint, d. v. s. ett stift, som kan fläckas upp och sålunda
förhindras att falla av. Ännu enklare, fast ej så effektiv säkring, är att
sticka en saxsprint genom ett hål i bulten omedelbart ovanför
muttern. Denna förhindras därigenom visserligen ej från att lossna, men
väl från att gängas av.
En ganska god och framför allt mycket enkel säkring är att
använda en uppfläckt underläggsbricka.
Vi lämna nu de mekaniska sammanfogningsmetoderna och
övergå till lödning.
Lödning.
Med lödning menas hopfogning av tvenne arbetsstycken av
samma eller olika material med hjälp av en annan metall eller legering,
som i smält tillstånd bringas in emellan dem och sedan vid
stel-ningen binder dem samman. Lödmetallen, som skall vara mera
lättsmält än de stycken, som skola sammanbindas, förenar sig delvis med
metallen i dessa till en legering.
Konsten att löda tros vara känd så långt tillbaka som c:a 4500 år
f. Kr., enär man från denna tid — den första Dynastiens tid — har
funnit ett guldarmband, på vilket lödning hade använts.
Man skiljer mellan lödning med snällod och lödning med slaglod.
Vid den förra metoden användes som lödmetall s. k. snällod eller
lödtenn, vilket utgöres av den lättsmälta legeringen av zink och bly. De
väl rengjorda ytorna, som skola hopfogas, bestrykas med en lödvätska,
som skall förhindra ytornas oxidation.
Den vanligaste lödvätskan utgöres av saltsyra mättad med zink,
i vanligt tal kallad "kokt" saltsyra, vilket namn uppstått därigenom,
att då zinken lägges i saltsyran bubblar vätgas upp. Saltsyra är
nämligen till sin kemiska sammansättning klorväte. Då zinken kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
