Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografier över uppfinnare - Berzelius, Jöns Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
huvudstadens bildade publik med populärvetenskapliga föredrag i
kemi, men man visade inte hans föreläsningar större uppmärksamhet
än att han nästan hade blivit tvingad att pantsätta fracken för att
kunna klara de med lokalens hyrande förenade kostnaderna.
Berzelius blev farmacie professor i Stockholm efter att ha blivit
promoverad till medicine doktor, och snart därefter blev han även
lärare i kemi vid Karlsbergs krigsakademi. Det nuvarande Karolinska
institutet fick sedan räkna honom som professor i medicin och
farmaci, och han bidrog väsentligt till stiftandet av Svenska
läkaresällskapet. Hans från 1808 utkommande Lärobok i kemi har blivit
översatt till många utländska språk.
Han kände varmt för de blivande läkarnas goda utbildning och
bidrog i många hänseende härtill genom att taga intiativet till
laboratorier och genom att skaffa beståndande institutioner bättre lokaler.
Ett anbud om en professur i Berlin avböjde han och hänvisade till en
tysk vetenskapsman, som han ansåg förtjänt av professuren. De
årsberättelser om vetenskapens framsteg, vilka han började utgiva voro
och ha fortblivit av beståndande värde för den vetenskapliga
forskningens män. Då han år 1828 deltog i ett naturforskaremöte i
Berlin blev han satt på mötets hedersplats och ansågs som mötets
förnämste man.
Tillsammans med M. M. av Pontin uppgjorde han planerna till en
trädgårdsförening i Stockholm, och hans nitälskan på detta område
medförde att efter honom uppkallades en av huvudstadens större
planteringar, Berzelii park. Berzelius togs i anspråk för allmänna värv
i stor utsträckning. Han måste för den skull lämna sin professur, och
då han under koleraåret 1834 i huvudstaden inspekterade jordandet av
koleraliken fick han ett giktanfall — antagligen genom den kalla
morgonluftens inverkan — och detta nedsatte hans krafter betydligt.
Han avled den 7 augusti 1848 efter att vid sitt bröllop året förut med
en dotter till statsrådet Poppius ha erhållit friherrediplom på sin
bröllopsdag.
Tio år efter hans död avtäcktes i Berzelii park en staty av den
store svensken, som blev en internationellt betydande vetenskapsman.
En ihärdighet utan like och en sällsynt vital arbetskraft är det intryck
man får, då man överblickar Berzelius många arbeten inom kemi,
bergsvetenskap och medicin. Och först och sist är intrycket en
omutlig sanningssökare. (Band III, sid. 22.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
