60 BIOGRAFIER ÖVER UPPFINNARE 64 den ene arbetaren till den andra, och var och en utför endast en eller ett par arbetsoperationer. Arbetarna stå då på lämpliga avstånd från varandra och bandet föres med en viss, så anpassad hastighet, att arbetare väl får tid på sig att utföra sin operation, men ej heller ett ögonblick mera. Det band, som användes vid chassis-monteringen går med en hastighet av fem meter i minuten, och monteringen utföres med fyrtiofem olika arbetsoperationer. Några arbetare utföra blott ett eller ett par handgrepp, andra ha något mera att göra. Den arbetare, som placerar en maskindel, sätter icke fast den; den blir kanske icke helt fastspänd förrän efter flera operationer. Den första operationen utföres av ett lag arbetare som fastsätta de fyra stänkskärmarna, placeringen av motorn kommer som operation n:r tio o. s. v. Vid operation n:r trettiofyra påfylles bensin, vid n:r fyrtiofyra fylles kylaren med vatten och vid n:r fyrtiofem kör vagnen ut ur monteringshallen. På samma sätt hopsättes själva motorn. I oktober 1918 fordrades nio timmar och fyrtiofem minuter för att sätta ihop en motor. Sex månader senare hade genom användande av den rörliga monteringsmetoden tiden nedbringats till fem timmar och femtiosex minuter. Denna metod användes nu för allt monteringsarbete, och framförandet av materialet är så ordnat, att det når arbetaren just i det ögonblick, han skall ha det. Ingen arbetare har något att göra med att flytta eller lyfta något. En stor fördel med denna långt drivna specialisering är också; att Ford ej behöver en massa yrkesskickliga nekaniker för själva tillverkningen, utan kan sätta in en man vem som helst, vilken på ett par timmar eller ett par dagar lär sig vad han skall göra. De yrkesskickliga arbetarna äro de som tillverka arbetsmaskinerna samt provare och modellsnickare. En given följd av den rationella arbetsfördelningen är att varje arbetare måste utföra en bestämd operation ett visst och förut bestämt antal gånger per dag, varigenom ett maximum av arbetsintensitet uppnås. Ford har också sett sig i stånd att därigenom kunna betala sina arbetare bättre än någon annan industri, och han anser att det ur produktionssynpunkt är förmånligt att på så sätt hålla arbetarnas levnadsstandard så hög som möjligt. Från år 1915 har därför minimilönen för vilket arbete, det må vara huru enkelt eller litet ansträngande som helst, satts till fem dollars per dag och arbetstiden till 8 timmar. Emellertid var det även en del villkor förenade med utbekommandet av denna höga dagsavlöning. En viss procent därav, den s. k. vinstandelen, utbetalades först sedan arbetaren varit anställd en viss tid, och om han i alla avseenden skötte sig väl. Resultatet