Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
Fru Mogren teg en stund. Rektor Nordlöf
var ingen tankeläsare, men fru Mogrens
minspel kunde ej undgå honom. Han anade
dunkelt att hon hade mera att förtälja.
»Säg ut, fru Mogren, om det är något,
som frun icke är belåten med.»
Frun teg fortfarande. Hon ville tydligen
inbilla rektorn, att det var henne oändligt
motbjudande att komma fram med hvad hon hade
på hjärtat. Men rektorn hade en så
imponerande hållning, där han stod vid sitt skrifbord
med benen i kors och högra handen instucken
innanför uppslaget på bonjouren, att fru
Mogren icke ansåg det rådligt att »drilla» honom
längre.
»Seså, fru Mogren», sade rektorn med
något af den klang i stämman, som aldrig
förfelade att göra ett kraftigt intryck på
skuldbelastade pojkar, »sjung bara ut. Frun vet,
att frun kan lita på mig.»
»Ja, herre gud, snälla rektorn, det vet jag
visst. Salig Mogren sa’ alltid: Rektor Nordlöf
är den bästa människa, som finnes» — fru
Mogren tryckte näsduken mot ögonen — men
rektorn, som visste att hon aldrig skulle sluta,
när hon kom in på kapitlet »salig Mogren»
och hans känslor för sin vördade förman,
afbröt henne något bryskt.
»Jag vet det, fru Mogren, jag vet det.
Mogren var en af mina äldsta och bästa vän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
