Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
opposition mot den mäktige »Xrstadskungen»,
som han skämtsamt kallades. Det skulle heller
icke lönat sig. Ty äfven om man ej behöfde
anlita »Strömboms bank», så var det ej rådligt
att utsätta sig för hans misshag. Han hade
många andra utvägar att »klämma» den som
trotsade honom. Och dessutom, när man i
egenskap af hans vän och anhängare kunde
komma i åtnjutande af vissa fördelar, hvarför
skulle man då bråka? En och annan mera
själfständig natur kunde visserligen
understundom känna ett slags förödmjukelse, när
han tänkte på sitt beroende, men han skakade
lätt af sig den känslan, när valutan för hans
drängtjänst i en eller annan form kom honom
till godo. Strömbom var aldrig otacksam —
den rättvisan måste man göra honom.
Det enda håll, hvarifrån opposition någon
enstaka gång förspordes, var från
tjänstemännens, enkannerligen elementarlärarnas sida.
Men den var svag, och Strömbom förstod att
splittra den. Han refuserade obarmhärtigt
deras växlar och gjorde dem på detta sätt
mjuka. Men tjänstemännen hämnades genom
att i sina slutna kretsar göra honom till
föremål för obarmhärtigt gyckel och kalla honom
»en s—ns bräcka».
Anders Strömbom gick i kyrkan hvarje
söndag, icke därför att han hade några
religiösa behof, utan därför att han i kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
