Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
liinge suttit och undrat öfver hvad Aina och
»den förb. fuxen» kunde ha att säga hvarandra.
Slutligen var hans tålamod uttömdt, och
tummande sina stiliga mustascher, närmade han
sig Berg och Aina.
»Hä, hä, hä», gnäggade han, »törs man
störa?»
»Var så god, herr löjtnant, och tag plats»,
sade Berg artigt.
»Hä, hä, hä.» Löjtnantens förråd af
samtalsämnen, som i allmänhet var ganska
begränsadt, var nu alldeles uttömdt. Han tvinnade
förtvifladt sina mustascher. Men genom en
underbar idéassociation fann han snart ett
ämne. Han tänkte på Bergs namn, undrade
om han var son till en viss skollärare i
Stockholm, Fridtjuf Berg, om hvilken han,
löjtnanten, hade hört sägas, att han förstört vårt
modersmål och sedan — härom hade löjtnanten
en mycket dunkel hågkomst — öppnat ett
danspalats i Stockholm. Heureka! skulle han
ha utropat, om han kunnat grekiska. Nu
sade han tyst för sig själf: Boston!
Och han talade om sin stora plan att
ställa till en Boston-afton i X-stad. Då Aina
ej visade något tecken till glädje eller
öfverraskning, vände sig löjtnanten, tämligen
nedstämd, till Berg.
»Kandidaten dansar naturligtvis bostonf
Hä, hä!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
