Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
hos rektorskan Nordlöf, atertogo hela sin
skärpa, när hon fick sikte på det unga par,
som kom henne till mötes.
»Fru Mogren!» utropade Berg plötsligt.
»Skola vi vända?»
»Nej», sade Aina leende, »jag är inte
vidskeplig.»
Och de fortsatte sin väg, artigt hälsande
på fru Mogren. Men hon såg ut, som om
hon bitit i ett surt äpple. Darrande af sedlig
harm, begaf hon sig upp till rektorskan och
talade om hvad hon sett. De båda damerna
kommo öfverens om att, så snart de tömt
sina kaffekoppar, begifva sig upp till fru
Strömbom och varna henne för den förfärliga olycka,
som hotade hennes hus.
Det vore att göra fru Strömbom orätt att
säga att hon var af samma ull som rektorskan
och fru Mogren. Hon var en praktisk,
ekonomisk natur, och hennes moraliska känsla
var ej på långt när så utvecklad som rektorskans
eller fru Mogrens. Hon höll naturligtvis på
det passande, men hon kunde ej se något
opassande däri att en ung man och en ung
kvinna midt på ljusa dagen togo sig en
promenad. Hon var naturligtvis också svag
för att man visade hennes dotter en smula
hyllning. Därför lyssnade hon med en viss
kyla till de upprörda damernas deklamationer.
»Men betänk, kära Tina», sade rektorskan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
