Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
hem i hufvudstaden, om allt hvad han sett
och upplefvat under sin korta vistelse däruppe
i julas, och Aina skildrade, ofta på ett
humoristiskt sätt, julbjudningarna i X:stad. De
talade om den utkomna jullitteraturen och
särskildt om »Pennskaftet», som Aina fann
»förtjusande» men som tant Nordlöf ej velat läsa,
emedan hennes man ej gillade den. (Det är
väl att märka att rektorn aldrig läst den.) Och
Aina tackade kandidaten för de intressanta
böcker han lånat henne och bad frimodigt om
upplysningar i sådana punkter, som syntes
henne dunkla. Och Berg höll en liten
föreläsning, som aflockade Aina ett utrop: »Ack,
den som fått läsa så mycket och kunnat så
mycket!»
Snön knarrade under deras fötter,
promenaden och den friska vinterkylan färgade deras
kinder röda och satte blodet i lifligare rörelse.
De hade kommit upp på åsens högsta topp
och hade därifrån en härlig utsikt öfver den
lilla staden, från hvars skorstenar röken steg
rakt upp i luften, och den framför liggande
slätten, där snön fallit ojämnt så att svarta
fläckar syntes på den hvita ytan. Och långt
i fjärran skymtade en svartblå strimma; det
var hafvet, som ännu gick öppet, men som
nog skulle frysa till, om kölden fortfore.
De stodo en stund tysta däruppe på krönet,
tills Berg plötsligt utbrast: »Ah, hvad här är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
