Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bästa hos alla folk i jämförelse med förhållandet för
ett eller ett par århundraden sedan, gör också för
upptäckter, som varit före sin tid, att vetenskapen i
sin helhet hastigare upphinner dem. Nu plägar icke
mera hända, att en fundamental tanke förblir
obemärkt ett århundrade, ja ens några årtionden.
Finner den intet beaktande i den gestalt, som på sin tid
förlänades densamma af den förste upptäckaren, så
upptäckes den snart igen för andra gången och
kommer sålunda oemotståndligt till allmänhetens
kännedom. Ty vetenskapen framskrider, om dess tillväxt
också synes tillfällig och beroende af de ledande
andarnas personliga intressen och käpphästar, likväl med
stor regelbundenhet i logisk ordning, och dess ökande
lyder egna, objektiva lagar. Detta kommer sig däraf,
att förefintliga luckor i vetenskapens organism, i hvilken
ju hvarje enskildhet nödvändigtvis sammanhänger med
tusen andra, förnimmas desto tydligare, ju längre
utvecklingen framskridit i det omedelbara grannskapet.
Sålunda uppstår en allt mera trängande hänvisning
till att fylla dessa luckor och därmed också en så
mycket kraftigare orsak att oemotståndligt föra
tänkarne till denna punkt. Däraf kommer det sig, att
vetenskapens historieskrifvare ständigt på nytt måste
förundra sig öfver, huru otroligt konsekvent den
utvecklat sig.
Men just denna vetenskapens konsekventa och
från tillfälligheter genom sin egen utjämning i hög
grad fria gång medför, att den aldrig kan hålla jämna
steg med den enskilde representantens eller forskarens.
I det, personligen taladt, allra gynnsammaste fallet tager
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
