Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
— Herren är stark och hjälper trofast de sina.
Glad åt att anfäktelsen var öfver, vände han
om och gick upp mot byggningen.
En kvinna med klädningsarmarne uppkaflade
till armbågarna mötte honom och frågade
surmulet, hvem han sökte.
— Brodern Per Olsson bor ju här? frågade
Mörk fogligt tillbaka.
Vid ordet brodern spetsade kvinnan öronen
och blef hastigt lika undfallande, som hon förut
varit ohöflig.
— De’ ä väl aldrig predikanten? återtog hon
sväfvande på målet.
— Jo. jag ä’ den, ni väntat.
— Åh Jöss! ... Välkommen, mente jal —
Hon neg djupt och makade sig åt sidan för att
låta honom passera. — Gubben min har hela da’n
väntat honom. Han sitter där inne i salen.
Det gjorde Mörk godt att höra sig vara
väntad och hans tvärsäkerhet återkom med ens.
Beskyddande vinkade han åt kvinnan och steg in
genom dörren, som hon fortfarande lika ödmjuk
öppnade.
En unken blandning af instängd luft, gamla
kläder och matos slog emot den inträdande, men
Mörk tycktes vara van vid den osunda luften i
bondstugorna, åtminstone visade han ej på något
sätt att hans luktorgan kände sig besvärande däraf.
En rödskäggig, undersätsig karl klädd i snäfva
arbetskläder af hemväfdt tyg reste sig från ett
måladt bord belamradt med några kantstötta
tallrikar, på hvilka en hop potatisar och ett par
sillbitar trängdes om det knappa utrymmet. En gul
smörask och en trafve brödkakor utvisade, hvaraf
Per Olssons mellanmål bestod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
