- Project Runeberg -  En uppkomling : Berättelse från kustlandet /
25

(1898) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

25

aldrig öfverskrida vissa råmärken, hvilkas gränser
noga utstakades.

På bottnen af Mörks själ brann svagt och
flämtande en liten låga, som, om den blåstes upp
kunde blifva en verklig eld. »Lag- och
Evangelieförbundet» ägde duktiga pustar, hvilka
oförtrutet blåste, och Mörks svaghet försvann snart.
lämnande rum för fanatikerns obevekliga trosnit.

Den stenhårda obarmhertiga lutherdomen, som
så bred och grundligt byggts upp på ett helvete,
att den knappt når himmelen, ägde ingenting
afskräckande för honom. Att just de fleste skulle
dit ned i djupet och blott några få, utvalde sent
omsider träda in i härlighetens rike, det fann han
helt enkelt rättvist. Bön, själfförakt och ånger,
se där den bro på hvilken de usla menniskorna
fingo kräla upp ofvan molnen, medan glädje och
lifslust ledde till den breda vägen, som tvärbrant
stupade ned i fördömelsens afgrund. Suckar och
tandagnisslan här, och för det gafs ett halft löfte
om det eviga lifvet, hvarpå nästan ingen trodde,
det visste Mörk lika säkert som alla de andra.
Och därför lärde han sig att taga fram helvetet
ur bakfickan och måla dess fasor med så saftiga
färger, att åhörarne, stönande af fruktan för det
oundvikliga straffet, som drabbade en hvar, fattig
eller rik, hög och låg, rusade bort från
förtappelsens släta väg och likt skygga får trängde ihop
sig på den smala, tröttsamma stigen, som måhända
ledde uppåt.

Och syndfulla voro de alla, ingen enda ägde
en skymt af hopp om nåd och förlåtelse,
naturligtvis med undantag af honom och några andra,
bröderna, hvilka frivilligt tagit korset uppå sig
och visade de törstande skarorna vägen till lifsens
aldrig sinande källa, åt dem voro behagliga plat-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:24:29 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppkomling/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free