- Project Runeberg -  En uppkomling : Berättelse från kustlandet /
30

(1898) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30

Mörk kände en iskall fläkt draga genom
rummet, på samma gång en oresonlig bitterhet
föddes inom honom. Det var ju klart att så rika
flickor ägde en mängd beundrare, besynnerligt att
han ej insett det förut. Han log emellertid blidt
mot madamen, som blef riktigt stolt öfver hans
artiga nedlåtenhet. Och snart gjorde han sig
också fri från det som uppväckt dessa pinsamma
känslor; hvem som blir den rätte, det afgör ju
vår herre, och han och gud fader, de stodo på
samma sida.

Mörk reste sig och läste aftonbönen, som Per
Olsson och hans hustru åhörde stående, medan
pigan i kökes slamrade med kokkärlen och
gnolade en glad visa; hon tänkte minsann ej låta
störa sig i sina vanor, därför att en kolportör
kommit i huset. Blidt och vänligt sade Mörk
god natt och önskade sitt värdfolk en stilla frid.
Därefter lemnade han rummet för att uppe hos
sig intaga platsen vid fönstret och se ut i
skymningen.

Nu stod han, det visste han, vid den gyllene
cirkelns port beredd att fordra inträde. Han
kände sin förmåga att skaka själarne och han
ämnade begagna den, ty nu var han trött på att
vänta och trängas bland stackarena där utanför.
Ja, finge han blott fast fot här i församlingen
och lyckades han att skaffa sig en skara trogna
anhängare, så skulle han snart draga alla till sig
och sedan ... sedan ...

Mörk drog en stönande, djup suck. Hans
ärelystnad och hans fåfänga skulle snart
varatillfredsstälda.

Det, att kufva själarne och böja sinnena, det
var makt, oinskränkt makt, ty kroppen går dit
viljan vill, och viljan det var han. Ännu dröjde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:24:29 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppkomling/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free