Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
Fru Persson reste sig och gick ut genom
sängkammardörren, hvarpå värden något mindre
likgiltigt än förut fortsatte:
— Va de någon mer än du inne hos
Johansson i kväll?
— Jaa, Nilsson i Smutten å Anders Ols’ ...
— Pen suputen, afbröt Oskar föraktligt och
spottade bortåt kakelugnen.
— Pojk, ska’ du fläcka ner de’ rena golfvet!
ropade fadern med låtsad vrede.
— ÅÄh, ja’ når väl ända fram te enriset på
stenarne, svarade sonen tryggt — å lite längre me’,
om de kniper.
Karl Persson smålog belåtet åt Oskars skryt
om sin styrka och Ersson sade instämmande.
— Jojo, du orkar allt me’ nåra marker, du
Oskar.
— Säj så gärna pund me de’ sammal
uppmanade Karl Persson, men tillade genast, rädd för
att samtalet skulle råka in på afvägar. — Hvem
va’ mer hos Johansson?
— Ja å Jan Jans’.
— Han sa’ väl ingenting efter vanligheten?
— Tycker nån de’. Han tiger lika visst som
sillen i sin tunna. — Åter uppstod en stunds
tystnad, som Ersson bröt, sedan han för andra
gången stoppat sin pipa. — Vi kom öfverens om
en sak, vi fem.
— Såå, hva’ då?
— Att göra allt hvad vi kunde för att få bort
Mörken ur socknen.
— Hå hå, de’ tör inte bli så lätt.
— Lätt eller inte, håller bara vi manfolk ihop,
så lär de’ heller inte bli svårt. Du borde, min
själ, bli me’ oss, Karl Persson; ju flera man dess
bättre lycka, säjer ordspråket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
