Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
i stånd att förstå dem, och ställde honom
ensam.
Mörk berördes angenämt af den sjuke gubbens
blida pratsamhet. Han log åt sin omotiverade
rädsla och lofvade oombedd att snart förnya sitt
besök.
Två dagar efterat infann han sig åter, pratade
som vanligt och gick nöjd med sig själf och alla
andra.
Sedan blefvo visiterna i Storgården både tätare
och längre. Han deltog stundom i familjens
måltider, talade ofta med döttrarne och ansågs
redan för en verklig vän, så mycket mer som han
alltid försummade dem för fadern.
Till sin förvåning märkte han, att han aldrig
talade om religiösa ämnen i deras närvaro. Hur
ofta han än föresatte sig att göra det, ty sådant
var ju hans plikt, togo orden och tankarne
ständigt en annan riktning och blefvo världsliga eller
alldagliga. Det var som om en inre röst
förbjudit honom att störa den lugna fridfullheten i
sjukrummet, och hans lust att gå bröstgänges till väga
mot de Ijumme och likgiltige dog tigande och
obemärkt.
Äfven hans bibelförklaringar voro en tid mindre
hårda och hjärtlösa. Svafvelpölarnes lågor lyste
ej så blåa, medan himlen betänkligt inkränktade
på helvetets gebit. Hans åhörare gräto ej längre
utan sutto kalla och oberörda på de små
skolbänkarne, ja de började redan uteblifva, då de ej mer
jäktades af sin hufvudlösa skräck för de eviga
straffen.
— Han predikar inte så bra som förut, sade
madam Olsson oväntadt en kväll och mannen
instämde suckande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
