Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s4
och obevekligt mot alla andra, blef som vax inför
den unga, gladlynta flickan med sina Ijusa lockar
och klarblå ögon.
Med äkta kvinlig instikt märkte Anna, att han
stälde henne högre än hennes likar, och hon var
honom tacksam för denna utmärkelse. Hon tog
sig små friheter gent emot honom, var ömsom
hjärtlig, ömsom stel och kall, och Mörk lånade
sig beredvilligt åt denna lek. Hon lyckades till
och med narra honom att draga på munnen
någon gång. För Mörk ägde detta nyhetens behag.
Lika oerfaren som hon i fråga om
hjärteangelägenheter sprang han efter henne, visade sig tafatt
artig och försökte komma henne ännu närmare,
ty allt detta var dock ingenting att bygga på, det
förstod han, men alltid halkade hon undan och
vände hvarje allvarlig fråga i skämt. Mörk hölls
i ett tillstånd af ständig ovisshet, men med sin
nedärfda, bondsluga försiktighet aktade han sig
noga att gå för långt. Så snart han ej kände
fast mark under föttterna, stannade han genast
och väntade. Ty bakom allt låg något vida
viktigare än älskogslek; på Karl Lundbergs döttrar
berodde hela hans framtid och ofta frågade han
sig själf.
— Huvilkendera, hvilkendera?
S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
