Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
Maria greps af raseri. Henne försmådde han,
hennes kärlek kastade han bort, och för systern
kämpade han som en Simson.
— Fräåga henne själf, inföll den sjuke häftigt
skakad, och hvilstolen knarrade ånyo under
honom.
— Nej, svarade Mörk strängt — det
tillkommer fadren att bestämma öfver sitt barn, henne
tillkommer det att lyda. .. Säger icke fjärde budet:
du skall hedra din fader å din moder på det dig
må väl gå å du må länge lefva på jorden ...
Herren ä’stark, han böjer alla sinnen och straffar
hvarje ohörsamhet ...
Maria sprang från dörren. Hennes knän
sviktade och tinningarne bultade feberheta, men med
en kraftig viljeansträngning tvingade hon sig att
gå vidare. Hon önskade ej höra mer, hon visste,
hvad hon ville veta och kände på förhand fadrens
svar. Hans skygga invändningar voro redan
detsamma som ett halft ja, och länge skulle det ej
dröja, förrän Mörk fullständigt besegrat hans af
sjukdom och religionsgrubbel brutna vilja.
En känsla af hopplös öfvergifvenhet
bemäktigade sig henne. Men endast ett ögonblick varade
detta. Hon fann sig bedragen, förbigången och
hånad, och ur det kaos, hvari hennes känslor
råkat, arbetade sig en enda tanke fram, klar och
hänsynslös: hon skulle hämnas.
— Ja hämnas! jublade det inom henne.
Under det att ett hysteriskt skratt skakade
hennes kropp rusade Maria ut på gårdsplanen,
sprang genom grinden och fortsatte landsvägen
framåt mot Tvärmora. Det slog henne, att hon
redan en gång förut varit på väg åt samma håll
men vändt om. Men nu ämnade hon ej göra det.
Åh nej, åh nej!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
