Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
krax, och sneglade misstänksamt bort mot
Tvärmora, där de stygga människorna föregående höst
skjutit hans trogna maka.
— Kvirrivitt! — Det var lärkan.
Fridstörare, tänkte höken ochtillade hotande.
— Du är för mager nu, men vänta bara, vänta!
Inne i skogen hafva de stolta, skyhöga furorna
skakat snön af sina barrtyngda grenar och stå
där starka och raka i sin evigt gröna skrud, nu
en nyans Ijusare än förut.
Den lilla bäcken har ingen ro längre. Den
brusar fram mellan tufvor och stubbar, sköljer
kala stenar och knotiga rötter, klättrar
lefnadslustig öfver hindren i sin väg och störtar orädd
utför en höjd ned i dalen. Plötsligt vidgar den
ut sig till en liten sjö, kantad af al och vide.
Några nyfikna böljor kila bort till ett gulnadt
vasstrå, skaka det och fråga:
— Hvarför står du här så stel och torr, skall
inte du också börja grönska?
Vasstrået småler öfverlägset och svarar
humoristiskt.
— Jag tror vi dröja än så länge, jag känner
våren och vet hur opålitlig den herrn är.
— Prat, du är rädd! pladdra böljorna och ila
vidare, det går ett strömdrag utefter södra
stranden i Lillsjön.
En stund efteråt tränga de ihop sig med
hundratals kamrater och halka fram under en murken
träbro.
— Här öfver oss går vägen till Åsen, upplyser
en medelålders gädda, som hvarje år gör en
kortare turistfärd utför bäcken.
Men böljorna höra henne ej, de hafva redan
summit förbi, de ha brådt i dag de längta efter
någonting stort, oerhördt, någonting ofattligt, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
