Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
ånyo färgade hans läppar, förstod hon, att han
hade rätt.
Hon smög sig ut, sade till drängen att spänna
för och fara efter doktorn, därpå vände hon om
och återtog sin plats vid sjukbädden.
Som en löpeld spred det sig genom byn, att
Karl Persson i Nedergåeden låg på sitt yttersta.
De troende samlade sig i små flockar, lutade sina
hufvuden tillsamman ifrigt hviskande, och
slutsumman af hvad de sade blef ingenting annat än:
— Guds straff, guds straff.
Deras rädsla för den starke hämnaren ökades.
Inför ett så synbart bevis på hans makt var
något annat ej tänkbart. Men rädslan vändes snart
i förvåning, då de sågo Mörk, fortfarande med
armen i band, komma utför vägen och gå in
genom Nedergårdens grind. Han var väl den siste,
som skulle velat beträda detta syndens hemvist.
Men han lät dem stå där och gick lugnt vidare
in i sjukrummet.
Hade fru Persson följt sin första impuls, skulle
hon fattat Mörk i kragen och kastat ut honom,
hon kände sig stark nog dertill. Men hon stod
obeslutsam och brydd, hon vågade ej, det var
bestämdt okvinligt att göra så. Dessutom låg det
någonting outgrundligt öfver alla dessa, som
kallade sig guds barn. De voro så tvärsäkra och
djärfva, de voro så vissa, att paradiset hvilade i
deras ena ficka och syndernas förlåtelse en sak
som de ej behöfde — i den andra, och då var det
kanske ej värdt att stöta sig med de mäktigejust
i denna stund.
Mörk skred förbi henne och stannade vid
sängen. En enda blick sade honom, att hvarje
omvändelse försök här skulle vara förspild möda. Men
eftersom han kände sig fullkomligt skuldfri, ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
