Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
liga trösten, som bönderna alltid hafva till hands,
och sade halfhögt:
— De’ ä kanske bäst så.
Men sedan stod det klart för henne, att hon
nu var alldeles ensam. Mannen död och sonen
på fästning, de bägge varelser, som hon älskade
mest af alla, långt, långt borta. Skulle hon
förmå bära sina motgångar och skulle hon
någonsin hinna gråta ut?
Hela natten brann lampan i hennes rum. Först
då hon från början till slut läst igenom den milde
evangelistens löftesrika budskap slöto sig hennes
trötta ögon för en stund.
* *
*
Icke fullt en timme efter Karl Perssons död
nådde budskapet derom fram till Storgården. Det
var Mörk i egen person, som underrättade
Lundberg om svågerns frånfälle. När predikanten
enligt de skriftens ord, som bjuda en hvar att älska
sina ovänner, bedt en bön för den hädangångne,
begaf han sig genast till vännerna där borta.
Hans förhållande till dem hade undergått en
stor förändring på allra sista tiden. Sedan Maria
rest till hufvudstaden, tyckte Mörk, att han
andades friare, och att om vägen ej låg jämnare än
förut, ett stort hinder dock fallit bort. Hans
sjukdom hade visserligen varat länge, men som
provinsialläkaren vid tinget framhållit, visat sig
nästan ofarlig. Hvarje gång Mörk erinrade sig
detta intyg, hvars företeende betydligt mildrat Oskars
straff, bet han ihop tänderna, och en hätsk blick
sköt ut ur hans ögon. När han själf ej yrkade
ansvar eller begärde skadeersättning, ansåg han
det orätt af andra att motarbeta brottslingens fäl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 18:24:29 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/uppkomling/0176.html
