Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
å säjer: böj dejl Då ä de’godt att kunna
mottaga hans tuktan me ett ödmjukt sinne. — Hon
lade handen på en bok, som Anna förut ej märkt,
och smekte den nästan ömt.
— Ä’ de bibeln? frågade den unga flickan
skyggt, liksom hade hon väntat ett nekande svar.
— Ja ... hva’ skulle de’ annars vara?
— Jaså.
— Du tycks förundra dej öfver, att ja läser
den boken. — Ett bittert leende for öfver den
gamlas drag och förebrående tillade hon. — Barn,
hvarför tror du mer på andras ord än på dina
egna ögon å ditt eget hjärta?
— Ja. ..
— Ja kes ℔ har du alltid gjort hva’ du
bort göra?
— Moster tänker på Oskar, kom det nära nog
ohörbart från systerdottern, och med ens föddes
inom henne ett begär att rättfärdiga sig, ehuru
hon först ej visste för hvad.
— Nej barn, svarade mostern hastigt — tro
inte, att ja’ vill vara hård mot dej, nej tro inte
de’l Oskar lider för sin gärning och därme’ nog.
Men eftersom du nu ä’ här, så hälsa din far från
mej och be’ honom komma me’ på begrafningen.
— Han ä’ svårt sjuk, sade Anna skyggt.
— Han kunde åka te tinget. — Nog taladt nu,
men ja’ vill inte, att folk ska’ prata mer om oss,
di har pratat tillräckligt redan.
Anna reste sig tvärt och räckte fru Persson
sin hand.
— Han ska’ komma, moster. Hon visste, att
detta löfte skulle kosta henne en svår strid, men
äfven om det gält hennes lif, hade hon ej kunnat
svara annorlunda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
