Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SGo dalar. Vid horisonten glimmar en
brandgul, glödande massa, som sänder glänsande
men värmelösa strålar ut öfver firmamentet.
Närmast världsalltets centrum, invid dagens gyllene
stjärna rodnar himmelen, längre bort blir färgen
mattare, blekröda hänga molntapparne på fästet,
och så småningom förtonar det röda i violett.
Skymningen glider fram och breder sig öfver
nejden. Denna milda, nordiska skymning, som
sänker sig så tyst, så omärkligt och dock så säkert
ned öfver skog och sjö, land och vatten och
famnar naturen så kärleksfullt som endast en moder
sitt mest älskade barn. — —
Johansson stod på bodtrappan rökande sin
aftonpipa. Den förr så bullersamme och
högljudde handelsmannen syntes vara en helt annan
människa, sedan han blifvit väckt. Den gamla
drygheten fanns väl ännu kvar, men skickligt
dold under ett skal af gudeligt saktmod, och det
föll ingen in att betvifla dess äkta halt, ty blott
John blef den egentligen lidande på hans
förändring. Bodpojkens svullna kinder och rödkantade
ögon förtäljde en lång historia om hugg och slag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
