Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
— Jaså, sade hon och tillade med feberaktig
otålighet. — Ja’ ska’ hälsa dej så mycke’ från
Oskar. 4
Anna tog ett steg tillbaka och en blodröd sky
drog öfver hennes förut bleka ansikte.
— Han önskar komma te’ tals me dej, fortfor
Maria, som hade brådt att nå det slutliga
afgörandet.
—Vi två har väl intet otaldt me’ hvarann’.
— Kanhända ni har de’ ändå. Han vill visst
ta’ afsked, innan han reser te Amerika.
— Ska’ han fara så långt?
— Kanhända, svarade Maria och log
hemlighetsfullt, medan hon iakttog det skiftande
uttrycket i systerns ansikte.
— Stackars moster! mumlade Anna efter en
stunds tystnad.
— De tör hända, att du kan ändra hans
beslut, menade Maria, som ville se hvad verkan
denna förmodan skulle göra på systern.
— PDe tror ja’ knappt.
— För mosters skull lär du väl ändå försöka.
— PDe’ ska’ ja’, sade Anna lugnt. — De ä’ så
godt att Oskar å ja’ bli på de’ klara me’ ens, en
vinner ingenting på att uppskjuta från den ena
dan te’ den andra.
Maria insåg, att hvarje försök att styrka
systern i hennes föresats måhända skulle ändra den,
hon teg klokt nog och låtsade en likgiltighet,
som hon långt ifrån kände.
Med en långsamhet, som väckte Marias
förtviflan, kammade Anna sitt hår, tog ned
ytterkläderna från deras hängare och beredde sig till
besöket i Nedergården. Maria sökte ett sätt att
påskynda Anna, men då hon ej fann något sådant,
måste hon med låtsadt lugn åse systerns om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
