Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Översikt av Göteborgs högskolas uppkomst och dess utveckling 1891—1916
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i6
med vanlig samvetsgrannhet och ju mer han tänkte deröfver,
desto rimligare föreföll det honom. Då vi samma års höst åter
sammanträffade i Stockholm, hade han stadgat sin mening och
ville vara med om någon åtgärd för sakens främjande.
Icke så att han sjelf ville därför ingripa. Men han visste att
hans vän David Carnegie ernade genom ett blifvande testamente
gifva Göteborgs samhälle en donation, på som han trodde, en
half million kronor; möjligen skulle man kunna förmå honom att
anslå denna summa för ifrågavarande ändamål?
Då studenterna i Uppsala satt sig i rörelse för att insamla en
fond för upprättande af en professur i filosofi för Carl Pontus
Wikner, hade de vändt sig äfven till mig med begäran om bistånd
för insamlingen af medel derför; jag hade i sådant syfte vändt
mig till Dav. Carnegie, hvilken var min far mycket tillgifven och
som med tilldragande välvilja mött äfven mig. Vid dryftandet
af den Wiknerska frågan hade jag varmt betonat den akademiske
lärarens höga betydelse för ungdomens rätta inriktande; han hade
låtit sig öfvertyga och visat detta genom att, då vårt långa sam-
tal slöt, lofva att ge ej mindre än 15.000 kronor till den afsedda
fonden. Den kom ju aldrig till stånd, då Wikner vid samma tid
mottog kallelsen till filosofiska professuren i Kristiania; men det
var lätt att nu knyta högskolefrågan vid de utgångspunkter, som
vid nyssnämnda tillfälle förelegat. Och så skedde. Jag uppsatte
motiv och kalkyler och konsul Ekman insände dem med sitt in-
stämmande till Carnegie, som då vistades i sitt hem i Skottland.»
Efter att hava omnämt förhandlingarna med anledning
Hedlunds motion fortsätter Wieselgren:
»Att högskoletanken ingen utsigt hade till framgång,
av
var
alldeles klart —
derest icke en omkastning af ställningen kunde
helt oförmodadt åstadkommas. Mitt hopp härom afhängde af
hvad David Carnegie kunde komma att besluta.
Hans första svar var icke mycket uppmuntrande. Han
sade sig hafva emat gifva sina donationer åt välgörenhets-
anstalter; för anordnandet af en högskola stode han i grunden
rätt främmande, helst derför erfordrades vida större kapitalbelopp
än hvad man torde kunna påräkna att få ihop inom Göteborg.
Genom en enkel beräkning af de summor som genoin lärare-
löner och bestridda lefnadskostnader för studenterna årligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>