Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Översikt av Göteborgs högskolas uppkomst och dess utveckling 1891—1916
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—
26
sen fattar beslut i ärende, varom denna paragraf handlar, bör
lärarerådet höras.
§ 10. Ämbeten och tjänster vid högskolan tillsättas av sty-
relsen, vilken jämväl vid förefallande behov meddelar förord-
nande att dem förestå. Professorsämbete tillsättes i början, till
dess stadsfullmäktige annat medgiva, endast på högst fem år.
Andra ämbeten och tjänster vid högskolan tillsättas på förord-
nande tills vidare.
Heurlin meddelade sina betänkligheter till Wieselgren. Den-
ne hade i god tid från Hedlund erhållit förslaget, och efter genom-
läsning funnit detsamma i det hela tillfredsställande, men efter
Heurlins brev ägnade han det en närmare granskning och fram-
lade jämväl saken för konsul Ekman. Denna överläggning re-
sulterade i en skrivelse till Hedlund, i vilken ett flertal ändringar
krävdes, samtliga avseende att bringa förslaget i närmare över-
ensstämmelse med Carnegies syften. »Det är blott», skriver
Wieselgren, »under förutsättning av dessa ändringar Carnegie
kan underlåta att giva de bestämmelser, vilka han i slutet av do-
nationsbrevet förbehållit sig, och vilka vi hälst se, att han icke
skulle behöva lämna . . . Statuterna . . . måste innehålla betryg-
gande garantier för högskolans anordnande och upprätthållande
i enlighet med de fastställda grunderna.»
Hedlund svarade först, att han fann ändringarna lämpliga,
men då Wieselgren vidare utförde vad med dem avsågs, förkla-
rade han att denna fordran gick längre än han trott. »Det föll
mig aldrig in, att hr Carnegie velat lagstifta för mer än de tre do-
nationerna.» I tätt på varandra följande brev bekämpade de
båda vännerna ivrigt varandra, utan att kunna enas. Till sist
vände Hedlund sig direkt till Carnegie med begäran om ett ut-
talande i frågan, men denne avböjde detta under hänvisning till
Ekman och Wieselgren såsom hans fullmäktige.
Om Hedlund under detta —
för övrigt i all vänskap förda —
meningsbyte stått Wieselgren emot, så verkade han dock inom
styrelsen, där striden stundom tyckes hava varit ganska livlig,
uti medlande anda. Heurlin kunde också snart i brev till Wiesel-
gren rapportera, att även Svanberg och Wijk småningom ändrat
ståndpunkt, och därmed var majoritet inom styrelsen vunnen för
de begärda ändringarna; § 9 fick sålunda följande lydelse:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>