Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Översikt av Göteborgs högskolas uppkomst och dess utveckling 1891—1916
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
30
jekt, hade jag aldrig släppt hoppet att han längre fram skulle
med ökadt intresse låta härtill förmå sig. Vintern 1887—88 till-
bragte han utrikes; men han följde med all uppmärksamhet för-
handlingarnas gång i den gamla hemstaden och kände stor fäg-
nad vid delfåendet af stadsfullmäktiges beslut den 10 nov.
1887.
Då jag meddelade honom detta, bilade jag ett förslag till hans
egen donation på 200.000 kronor att till högskolan öfverlämnas,
sedan statuterna för densamma blifvit af K. Maj:t stadfästade.
Då jag’, hette det i sagda förslag, ’med blicken fästad å Göte-
borgs egenskap af sjöfartsidkande handelsstad finner det från
skilda synpunkter böra vara för både staden och högskolan för-
månligt om en lärostol utan allt för stor tidsutdrägt kunde upp-
rättas i geografi och etnografi, men detta icke låter sig göra utan
någon ökning af befintliga tillgångar, få etc.’ Det syntes mig
bäst ligga för hans praktiska affärslynne att göra donationen för
ett dylikt mera praktiskt syftemål. Ditt förslag’, skref han
emellertid från Clarens den 23 nov., »att göra något för Högsko-
lan, uppfattar jag så mycket mer som den tanken någon gång
vaknat inom mig sjelf, dels emedan jag ju varit intresserad för
sjelfva saken, dels emedan de synas draga växlar på mecenat-
skap och det då kunde verka godt gifva ett godt exempel, men
jag har alltid kommit ifrån denna tanke dels emedan jag ansåg
att om något i det hänseendet skulle göras, beloppet ej finge vara
för htet, dels emedan min håg ligger mycket mera åt att söka
lindra nöden än att verka för konst och lärdom. Men på din
uppmaning vill jag taga saken i förnyadt öfvervägande —
då
jag mer i lugn kan tänka därpå, just nu skulle jag ej känna mig
disponerad, om jag i detta ögonblick hade att besluta mig. Men
Du vet huru stort förtroende jag har för dina råd, jag önskar
derför väl öfverväga. Låt mig emellertid veta hvilket minimi-
belopp Du anser kunna lämnas med heder».
Jag kände för väl min vördade väns skaplynne för att ej
fullt förstå detta hans svar. Det innebar alls intet afböjande af
min framställning; han ville blott som han sjelf skref, väl öfver-
väga den. Och han gjorde det. Sedan han återkommit hem,
var denna fråga allt emellanåt föremål för våra samtal, och den
spännande striden med högskole-interimsstyrelsen under hösten
1888 satte honom allt djupare in i principfrågan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>