Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
Det är uppenbart att i det nuvarande samhället,
uppdelat i herrar och tjenare, den sanna friheten
icke kan existera; den kan det icke så länge dec
finns slavar och exploatörer, regerade och regerande,
Därav följer emellertid icke att vi önska munkavle
satt på prässen, som i Tyskland; den personlig»
okränkbarheten inskränkt till vad den är i Turkiet,
«ller församlingsfriheten upphävd, som i Ryssland,
ända tills den dag den anarkistiska revolutionen
kommer och sopar bort den sociala olikheten.
Slavar som vi äro under kapitalet allesamman, vilja vi
kunna skriva och offentliggöra vad som synes oss
för gott, vi vilja vara i stånd att samlas och
organisera oss, som det oss lyster, — just för att skaka
av oss kapitalismens ok.
Men det är på tiden att man lär sig inse, att det
icke är av de konstitutionella lagarna man skall
begära dessa rättigheter. Det är icke hos en lag —
ett stycke papper som kati slitas sönder vid minsta
nyck av regeringen — som vi skola söka skydd för
dessa naturliga rättigheter. Det är endast genom
att sammansluta oss till en makt, duglig till att
sätta igenom vår vilja, som vi kunna lyckas att fà
våra rättigheter respekterade.
Vilja vi ha frihet till att säga och skriva vad
oss lyster? Vilja vi ha rätt att församlas och
organisera oss? — Det är då icke till ett parlament vi
böra gå och be om tillåtelse till det; det är icke en
lag vi böra tigga av parlamentet. Låt oss bli en
organiserad makt, som förmår visa tänderna var gång
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
